Med musiken i blodet

I höst står han återigen på Göta Lejons scen, denna gång med förebilderna Elvis och Cash som sällskap. Kick Off träffade Brolle under repetitionerna av nya showen och pratade musik, natur och singelsläpp.

I Danskompaniets lokaler på Kungsholmen i Stockholm är det full fart. Musiken tränger igenom väggarna och i kafeterian sitter det fullt med folk i träningskläder. Efter en stund kommer han ut från en av lokalerna, med den gråa huvtröjans luva uppdragen över huvudet.

Vad ska jag kalla dig, är du Kjell eller Brolle?
– Brolle. De hade svårt att hitta ett namn till mig när jag var liten. Farsan heter Kjell, så till slut så blev det Kjell Junior, men det var ingen som kallade mig för det. Mina syrror kallade mig för brorsan, lillbrorsan, det är därifrån Brolle kommer. För mig har det alltid bara varit Brolle. När jag började skolan envisades de med att kalla mig Kjell, men jag lyssnade aldrig till det, så de fick ändra.

I höst är han tillbaka med en ny föreställning på Göta Lejon i Stockholm med premiär den 9 september. Idag är det den andra repetitionsdagen av ”Elvis, Cash, The Killer & me”. Showen utgår från Brolles relation till sina idoler – de som kanske haft störst inverkan på hans karriär. En rockföreställning som återspeglar delar av Elvis Presley’s, Johnny Cash’s och Jerry Lee Lewis’s turbulenta liv och karriärer. Tillsammans med tretton musiker och artister blir det rock, pop, gospel, sång, humor och anekdoter, allt utifrån Brolles personliga perspektiv.
– Jag vill själv se den! Den är väldigt smart skrivet och speglar hur det var för dem och deras kamp med livskriser och lycka. De var så oerhört stora och älskade, att de nästan blir som seriefigurer. Det är nästan ofattbart att det har kunnat vara så, man känner igen sig på något vis i deras känslor, men i mindre skala. Det är en kamp som musiken ger uttryck för. Det kan vara därför jag tycker om sådan här musik så pass mycket, för att det känns att det är på riktigt när de sjunger. Jag gillar egentligen inte att analysera musik, men om man lyssnar på inspelningar som är gjorda går det hand i hand med manuset.

Ni har precis börjat repa, hur känns det?
– Jag har följt projektet från manusskrivandet så jag har en ganska bra inblick. Men det går väldigt bra. Det är mycket musik och det tror jag att folk kommer att uppskatta, musiken säger så mycket, vi är på scenen allihop hela tiden och bollar med varandra. Jag sjunger det mesta, men vi berättar historien ihop även om det är en del anekdoter från mitt liv och uppväxt. Farsan är med på ett hörn också.

Vad tycker pappa om att vara med?
– Jag tror att han tycker att det är bra. Han var med mig till Memphis när jag var där för research så han har varit med hela vägen, det är kul.

Vad betyder Memphis för dig?
– Det var där det började. Elvis växte upp i Tupelo, Mississippi, besöket där gjorde mig riktigt tagen. Det var nyttigt att få en större inblick i det liv som de levde innan de växte upp och blev så stora. Det är det som är så intressant – att få en fördjupad bild av varför saker och ting hände. Jag tror att folk kommer att uppskatta den delen av showen.  

Hur känns det inför premiären?
– Det är ju en bit kvar och mycket rep – så jag kommer att få jobba en hel del i sommar med manuset. Det var samma inför Buddy Holly (showen som Brolle gjorde för 10 år sedan, reds. anm). I augusti ska vi repa varje dag, då får jag flytta ner hit. Det ska bli kul.

Men 9 september det är ju mitt i jakten, hur tänkte ni där?
– Det sa jag också, jag vill jaga första veckan, men sen har det fallit mellan stolarna. Nu är premiären mitt i, så jag får jaga tre dagar. Sista veckan innan premiären jagar jag och sen kommer jag hit några dagar innan, det blir nog rätt skönt. Vid det laget ska allt sitta, tre dagar i skogen tror jag bara blir nyttigt. Jag får hålla tummarna för att jag kan allt, säger han och skrattar. 

Du slog igenom i Popstars, ett talangtv-program, hur var det?
– Jag var med men hoppade av när de ville att jag skulle dansa. Det gav ett större medialt genomslag än jag hade kunnat ana. Jag gick jakt- och viltvårdsprogram i Kalix och spelade gitarr på fritidsgården på eftermiddagarna. Det var min verklighet. Efter det så exploderade det – då hade man Lunarstorm (svensk webbcommunity, reds. anm.), och den kraschade helt. Jag fick uppleva det där kaoset som tv kan skapa. Då fanns inte så mycket annat på samma sätt, och jag var inte förberedd, men jag valde att plugga klart innan jag flyttade ner till Stockholm.

Hur kommer det sig att du nu bor i norröver?
– Jag bodde här i Stockholm i sex, kanske sju år. Men jag har min familj där uppe, skogen, naturen och mycket vänner. Det blev naturligt att flytta tillbaka. Jag bodde i lägenhet när jag bodde här i Stockholm, det var ingenting för mig, jag kände mig instängd.

Intresset för musik kom hemifrån. Brolles pappa spelade mycket och sjöng när han var liten. Sen började han lyssna på hans plattor lite i smyg och det var så han kom i kontakt med de artister som är hans idoler än idag.
– Jag blev helt fast direkt. Sen har det hängt i och speglats i den musik som jag själv har gjort. Mina största influenser har alltid varit Elvis, Cash och Jerry Lee Lewis. Sen har jag lyssnat på modern musik också men det har aldrig fastnat på samma vis även om det också till viss del har påverkat det jag gör, säger han och fortsätter:
– Det är dem jag lyssnar på även idag, som får mig att må bra. Det är en glädje i musiken som är svår att förklara, men när jag hör musiken så skapas en form av magi, med små medel.

Vad lyssnar du på i bilen?
– Jag skriver ofta låtar och lyssnar på dem i bilen för att sen jobba vidare med materialet. Så jag lyssnar ganska mycket på mig själv. Jag har haft en period av kreativt skrivande så det är mest det som blivit på slutet. Men annars lyssnar jag mycket på äldre rock, Vreeswijk, men jag är ganska mycket allätare.

Är du en bakåtsträvare när det gäller musik?
– Att göra något som redan är gjort är ju tråkigt. Jag skulle aldrig spela in covers av de här, jag gör ju låtarna till mina egna. Alla tre gjorde precis som jag gör nu, gjorde om gamla låtar till sina egna. Det är det viktiga – att jag kan känna lika mycket för låten om det är en omgjord låt eller något jag skapat själv.

Playing with fire, är en av dina första och största låtar, hur har du utvecklats som artist sedan dess?
– Jag har gjort så jäkla mycket sedan dess. Spelat mycket, jag är en liveartist. Nu är det bara roligare att jobba. Då var jag 18 år och åkte på turné, sedan dess har det blivit en livsstil på ett annat sätt. Då var det mer här och nu, det kan ta slut imorgon. Nu har det blivit mitt sätt att ta mig fram i livet och allt känns mer självklart idag. Utvecklingsmässigt gör det att man känner sig tryggare.

Just nu skriver han på mycket nytt och han avslöjar att det kan komma ny musik redan under sommaren. Men när vi träffas har han ännu inte bestämt sig. En singel på svenska förbereds för släpp och en video till låten är redan klar.
– Den är på svenska, så det kanske blir en sommarrelease. Jag har inte en hel platta redo, men jag vill släppa något för mina fans, då det blir ganska långt mellan mina plattor. Det är en låt som säger var man är nu i livet och vad man vill förmedla just nu. Det känns som en sommarlåt, med mycket kärlek och glädje. Den heter Månen.

Även om denna låt är på svenska är det engelska som är favoriten. Men det är lite speciellt att skriva på svenska också. Han berättar att det blir en lite annan känsla. Nu kändes musik på svenska mest rätt. Beroende på hur den tas emot, blir det mer svensk musik framöver.
– Låtar finns det hela tiden. Jag jobbar mycket i en studio i Skellefteå, ganska likt ett vanligt nio till fem-jobb. När man har något på gång vill man bli färdig. Jag har alltid varit väldigt strukturerad och vill ha ordning och reda.

Jobbar du här och nu eller är du en drömmare?
– Jag är väldigt här och nu, det måste jag vara. Nu är det här jag vill göra ett tag framöver, därav blir det ibland lite långt mellan plattorna till exempel. 

Spelar ni mycket musik hemma?
– Jo, men det gör vi. Min son är väldigt intresserad, han lyssnar på Kiss och min musik. Han är min bästa domare som får höra allt först. Det blir tummen upp eller tummen ner. Han är sex år nu. 

Hur känns det att vara tillbaka på Göta Lejon?
– Det känns bra. Jag gick in där häromdagen, lokalen inger respekt och har något speciellt. Och det var ju succé där sist med Buddy Holly, så jag har ju bra minnen därifrån. Sen är det nervöst, jag har ju förväntningar om att det ska bli bra. För mig är det lite allt eller inget och jag jobbar bra under press. Samtidigt är det också mycket glädje, det ska bli jäkligt kul. Jag har en väldigt bra magkänsla.

kickan