”Jag var inte bundis med gud helt enkelt”

Mobbning och farfarns död satte punkt för trollerierna, istället blev kyrkan en plats att växa i. Ett möte ställde allt på ända och Caroline Ravn plockade upp magin. Tre år senare är hon en av världens främsta kvinnliga magiker.

Text: Annelie Englund Foto: Addemotion 2.0

– Med glimten i ögat kallar jag mig ibland för en mindfucker, men magiker eller illusionist är väl vad jag jobbar med mest, sen blir det en del konferencier uppdrag och liknande, säger Caroline Ravn när vi hörs på telefon strax innan semestern.

Vi har bokat två tider för intervju, en före semestern och en efter som back-up. Det är mycket som händer i Carolines liv – hon packar för en flytt upp till Stockholm och planerar för en resa till Vegas och världens största trollerikongress där hon hoppas träffa idolen och världens bästa illusionist enligt Caroline, David Copperfield. Plus att hon redan laddar för VM i Sydkorea 2018, dit hon hoppas kvala in.

Trots ett uppehåll på nästan 15 år var den första kontakten med magi och trolleri redan när Caroline var runt tre år. Då tillsammans med sin farfar.
– Min farfar var hobbytrollkarl, han ville skapa små magiska ögonblick. Nu som vuxen har jag förstått att det bara var med mig och inte tillsammans med något annat av hans barnbarn. Men kanske att han förstod att jag var i behov av en speciell plats. Från tidig ålder var jag den konstiga och det blev inte bättre av att jag var rödhårig och hade fräknar. Från början var det en ganska enkel och relativt harmlös mobbning men den växte.

Caroline berättar att hon av någon anledning aldrig berättade om utsattheten hemma, att hon på något sätt inte fick plats och utrymme för att uttrycka sig. Hennes farfar blev den trygga punkten men när hon var åtta, nio år gick han bort.
– Plötsligt fick jag ingen plats. Mobbningen ökade och trolleriet var en grej som gjorde mig udda så jag släppte det helt och valde att fokusera på skolan. Jag kände en del press hemifrån att prestera mitt yttersta också. Efter årskurs sex bytte jag skola och hoppades på en förändring, en nystart. Men den ute blev. Mobbningen fortsatte hela högstadiet. 

I årskurs åtta när det kom information om konfirmation nappade Caroline. Till en början hägrade presenterna – hon önskade sig en DVD-spelare. Tron var sekundär och fanns inte i familjen, men med konfirmationen som ingång fann hon en trygghet och en plats som hon hade saknat. En församlingspedagog, Kristina, såg henne, fångade upp henne och undrade om hon inte ville fortsätta som konfirmationsledare. Caroline blev kvar men bibelberättelserna var fortfarande mest fina historier.
– När jag gick in som ledare var jag fortfarande ganska skeptisk, men jag hade jättekul. Sista kvällen hände det något. Delar av lägret var vi på en missionsbåt, och den där kvällen frågade kaptenen om han fick be för mig. Han bad för mig och min pappa om att vi varit oense innan lägret började. Saker som jag inte berättat. Efter det följde flera sådana händelser som knöt mig starkare i tron och jag började öppna upp mig för en möjlighet om att det fanns en gud.

För Caroline blev kyrkan en plats att andas på och hon kunde komma bort från glåporden och växa sig starkare som människa. Några år senare valde hon sen att studera teologi i fyra år samtidigt som hon fortsatte att jobba parallellt med kyrkans olika verksamheter.
– Jag har alltid älskat att jobba där, att få hjälpa människor som har det svårt, genom att lyssna, erbjuda en hand att hålla i eller hjälp på annat sätt. Det gav mig oerhört mycket.

I december 2013 när den enda kontakten med magi varit samlandet på kortlekar, idag har hon 600–700 stycken, under de senaste 15 åren kom en nytändning. Ett besök i Stockholm och på Magic Bar hamnade hon backstage efter en show.
– Gillar man magi på den nivån som tjej och söker sig backstage är man lite unik. Jag började prata med lite folk runtomkring och fick frågan om jag själv kunde något. Så jag visade något som min farfar lärt mig som satt kvar i bakhuvudet. En som såg allt ihop var Tom Stone, en man som jag då inte hade någon aning om vem det var. Det visade sig att han var en av världens absolut skickligaste trollkarlar. Han räknas till de bästa och är en fantastisk magikreatör. Jag fick hans nummer och vi bestämde träff – han blev min mentor, berättar Caroline.

Kort där efter sa Caroline upp sig från jobbet i Svenska kyrkan och lade teologiexamen på hyllan. Hon fick ett stort stöd av familjen och av Tom. Han fokuserade på att hon skulle utgå ifrån sig själv och förstod hennes behov av att stå på egna ben. Som mer eller mindre ensam kvinna i branschen fick hon tidigt ta till armbågarna och en stor portion mod för att ta sig fram. Efter ett års trollande tog hon sitt första silver i SM, därefter har det följt ytterligare en SM-medalj och en NM-medalj.

Hur kommer det sig att du tog steget – en spontan tanke och kanske en lätt förutfattad mening är att prästyrket och magiker står en bit ifrån varandra?
– Det har du alldeles rätt i, men när det ställde sig på sin spets, att valet fanns, var det inte så svårt. I grunden handlade det nog om att jag inte var tillräckligt säker i min tro. Jag var inte bundis med gud helt enkelt. Jag saknar arbetet väldigt mycket, jag trivdes väldigt bra, men det var inte mitt ”hemma” längre. Nu behövde den här delen av mig få bubbla fram, säger hon och fortsätter:
– Som person är jag också en sådan som kastar mig ut. Jag ber hellre om ursäkt än om tillåtelse. Sen blir jag lite sporrad när det är en så mansdominerad bransch – vad jag vet är vi bara två kvinnor i Skandinavien som är magiker.

Du nämnde att en del av anledningen till att du slutade trolla som barn var för att du var utsatt för mobbning. Har du läkt de såren nu genom att stå upp för det du gillar?
– När man spottade på det som jag älskade, trolleriet, blir det här som en upprättelse. Jag har läkt ett sår som varit supergammalt, och jag känner nu att det blir mer och mer min identitet. Efter tre och ett halvt år i branschen känner jag verkligen att jag har hittat rätt.

Ser du dig själv som modig som har vågat satsa?
– Absolut, jag vågar testa och jag vågar misslyckas. Dessutom har jag en av världens bästa mentorer, och många andra runtomkring mig som tror på mig och det jag gör. Det betyder jättemycket. Jag känner mig kanske inte direkt framgångsrik, men fridfull i min roll.

Vi har pratat om kortlekar, vad gör du mer?
– Jag gör scenshower på olika sätt utifrån hur mycket tid jag har. De innehåller ganska mycket humor, tankeläsning och sen är jag en jäkel på matte så det är lite extra kul att blanda in det. Jag har ett favoritnummer som summerar min show med en heliumballong och så jobbar jag en del med ord, säger hon och fortsätter:
– Det senaste året har jag även gjort en del konferencierjobb och mingel, vilket har varit jättekul. Att få ta ett helhetsgrepp om något mer, något annat men även blanda in magi och mig själv.

Du laddar även för VM i Sydkorea 2018 vad jag har hört, berätta!
– Jo, det pågår en del förberedelser, tyvärr inte så mycket jag kan dela med mig av än. För att skapa något som sticker ut måste det vara något som domarna inte har sett förut, än så länge vill jag hålla det ganska hemligt, men det blir något med en korp. Sen har jag inte bestämt om jag ska satsa mot allmän magi eller illusion som tävlingsgren.  

Något helt annat – du är handmodell för McDonald’s. Vad är det för något?
– Jag blev kontaktad av lite olika magiker som tyckte att jag skulle söka och som tipsade om mig. Jag gjorde massor med auditions, tester och blev sen utvald för att vara händerna som trollar i franska reklamfilmer för McDonald’s. Det är inte mitt ansikte, men det är mina händer. Jag trollar fram en hamburgare och byter färg på milkshakes och lite sådant. När jag var mindre ville jag bli klockmodell, så jag ser det här som att jag kommit halvvägs, säger hon och skrattar.

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter

Caroline ravn

Ålder: 27.
Bor: Stockholm, men kommer från Höganäs.
Familj: Sambon Marcus, fyra syskon, mor och far plus en hund.
Gör: Illusionist.
Utbildning: Fyra års teologistudier.
Fritid: Vara ute med hunden, titta på serier, just nu House of Cards.
Det visste du inte om mig: Samlar på kortlekar och tillverkar även egna. Hittills har jag släppt tre stycken som vunnit flera priser, den senaste släpptes nu i somras. 

kickan