Finn dig inte i mötesdöden
Bra och dåligt
+ Barack Obama
Det finns hopp för världen, tänkte jag när jag lyssnade på Barack Obamas första tal som president. Han lovar inte guld och gröna skogar, säger inte att det kommer att bli lätt att ordna upp det här med klimatkrisen, finanskrisen och krigskrisen, men lovar förändring. Yes we can.
+ Norrland
Rymdturism, ishotell, en 45 meter hög älg, vit jul-garanti och teatergruppen Klungan. Det känns som om allt guld kommer norrifrån. Läs intervjun med Ronny Eriksson på sida 32.
+ Glögg
Glögg är godis. Varmt, stärkande och roligt att dricka med russin och mandlar. Kolla in glöggtestet på sida 102.
– Mörkret
Det är lite klyschigt att klaga på mörkret, men vad hände med all energi som fanns här i augusti? En trött morgon tipsade min kollega Malin om Kratte Masugn i Torsåker där det finns en inomhusstrand med nästan äkta solljus. Jag måste dit!
– Frustrerande möten
De senaste veckorna har jag suttit i några möten som sugit musten ur mig. När jag äntligen blivit utsläppt vet jag varken vad jag ska göra eller vad vi beslutade. Men det kan alltid vara värre. Knappa in länken nedan om du har två minuter över.
2008-12-03 10:39 Jag inskolades tidigt i svensk möteskultur. Som lillgammal 12-åring blev jag ordförande i Eskilstunaortens ryttarförenings ungdomssektion, EKUS. Vi hade styrelsemöte varje månad där vi beslutade om familjedagar, rykttävlingar, övernattningar samt vilka godissorter vi skulle köpa in till cafeterian.
Som ordförande var det min uppgift att vara ungdomsrepresentant i stora styrelsen. Där avhandlades ekonomi, medlemsstatistik, organisation, tävlingar och så min favoritpunkt på agendan – rapportering från ridskolan. Nästan först av alla fick jag veta om vi skulle köpa en ny ponny, fem nya sadlar, ett nytt slags foder eller om någon ridlärare skulle sluta. Sådan information gjorde det värt att sitta från sju till midnatt och lyssna på långrandiga, kaffepimplande tanter och gubbar.
Så småningom blev jag ordförande i Sörmlanddistriktets ungdomssektion, DUS. Jag var förmodligen den mest förvirrade ordföranden som någonsin skådats, men jag kom åtminstone i tid till mötena. Som ordförande i DUS var det min uppgift att vara ungdomsrepresentant i stora distriktsstyrelsen. Distriktsordföranden bodde i samma stad som jag och det var i bilen på väg till mötena jag fick ta del av den mest spännande informationen. Det kunde handla om mutade domare, oärliga veterinärer och dåliga förlorare som slog sina hästar, men oftast pratade vi om att mötena alltid tog för lång tid. Vi träffades klockan 18, alltid på konferensanläggningen Loftet i Malmköping, och inledde med middag. Sedan började mötet och här fanns inga spännande hästnyheter att längta efter. För att hålla mig vaken försökte jag lära mig att dricka kaffe, eller så stack jag mig i armen med stiftpennan när ögonlocken höll på att falla ner.
Mötet slutade alltid på samma sätt – någon sa att ”vi måste ju tänka på lilla Emma som ska till skolan imorgon” – och så skyndade de sig att bordlägga de tre sista punkterna på dagordningen. Så småningom lärde jag mig att gäspa lite förstulet mot ordföranden efter några timmar – och vips fanns det en anledning att sätta punkt.
I detta nummer av Kick Off finns inte plats för några långtråkiga möten. Först åker vi till fjällen på sida 39 och framåt. Sedan, på sida 71 frågar vi några av landets främsta mötesexperter om hur man gör för att skapa bra internmöten.
Lycka till i mötesrummet! Av: Emma Gustafsson
