”Det är de som flummar, inte vi!”

Vilka är det som är flummiga egentligen? De som tror på andar och undersöker livets mysterier eller de som ägnar sin tid på jorden åt att slita ihop pengar till en ny bil? Malin Berghagen är säker på svaret:
- Det är de som flummar, inte vi!

2008-10-28 16:09 Vem passar bättre än Malin Berghagen som omslagskvinna till Kick Offs spökiga novembernummer? Sveriges mesta kändisdotter har lyckats reta upp halva Sverige med sin yogafilosofi och fascination för det okända.

Vi har stämt träff på Östra Station i Stockholm för att klimatsmart åka med Roslagsbanan till Täby Kyrkby. Där väntar en miljötaxi på att skjutsa oss till konferenshotellet Såstaholm som naturligtvis bebos av ett och annat spöke. Anläggningen hette tidigare Höstsol och var ett populärt äldreboende för pensionerade skådespelare.

- Jag har varit här flera gånger på fantastiska fester med teatertema, berättar Malin när vi kommer in i den storslagna lobbyn.
Vi får en snabb rundvandring och fastnar i en stor garderob med teaterkostymer från Stockholms Stadsteater. Alla konferensgäster kan när som helst under vistelsen byta skepnad till konung, operadiva eller länsman. Vi hittar bland annat en fin mössa med skärm som på ett ögonblick förvandlar Malin till sockersöt slottsfru.

Hon är van vid både kameror och journalister och kan inte minnas när hon gjorde sitt första medieframträdande.

- Det är omöjligt att komma ihåg, för jag var sex timmar gammal. Lill-Babs och Lasse Berghagen fick ju barn, det var ju ganska stort, säger hon, inte bittert men lite matt.

Hela Malins karriär och privatliv har dryftats i skvallerpressen, i synnerhet det 15 år långa äktenskapet med sångaren Tommy Nilsson som markerats från första dejten till skilsmässan för snart två år sedan.

Kan du känna dig arg för att du varit en offentlig person sedan ditt första andetag?
- Nej, det är hopplöst att vara arg på något som jag inte kan göra något åt. Däremot kan jag bli ledsen över att folk tror att de har känt mig i hela sina liv. Ingen kan lära känna en person genom tidningar eller tv.

Hon berättar att vissa blir förvånade över att Malin är en helt vanlig människa.

- "Tänk att du var så trevlig", säger de, för de tror väl att jag är snorkig och överklass, att jag åkt på en räkmacka hela mitt liv. Jag tycker att jag har haft det svårare än någon med en vanlig uppväxt, säger hon.

Det tog lite tid att hitta en egen identitet och självkänsla efter att ha vuxit upp i rampljuset och tillbringat somrarna på turné med mamma eller pappa. Att det var viktigt att vara smal och vacker var en tidig sanning. Som tonåring fick Malin jobb som fotomodell och reste världen runt för olika reklam- och modejobb och utvecklade så småningom anorexi och bulimi.

- Till slut var det mamma som tog mig i örat och sa att nu får det vara nog. Att våga släppa den trygghet som anorexin trots allt gav var det modigaste jag dittills gjort i mitt liv. Sedan gick det ganska snabbt att ta tag i problemet, jag började träna normalt samtidigt som jag käkade bra och tog akupunktur mot de känslomässiga besvären.

När Malin Berghagen föreläser handlar det just om mod att våga förändra och bryta negativa vanor.

- Det kan handla om att skilja sig, byta jobb, sätta gränser eller gå till doktorn för att kolla upp varför man inte mår bra. Mod handlar om att våga kasta sig ut i världen utan enbart säkra kort på handen.

”Boxning gjorde mig stark i kroppen och lite kaxig”

Hon inleder varje föreläsning med något som de allra flesta förmodligen tycker är väldigt läskigt.

- Folk har redan har en uppfattning om mig, vilket är en tröskel som jag måste kliva över innan jag kan förmedla mina budskap. Jag gör det genom att blottlägga mig och skippa all bullshit. Jag har också varit rädd och varit med om jobbiga saker i livet.

Kan man lära sig att bli modig och handlingskraftig?
- Absolut. Jag har alltid varit lugn och stilla, nästan lite feg. Det som har hjälpt mig mest är boxning och inte någon kurs som heter ”Hitta dina inre krafter”. Boxningen gjorde mig stark i kroppen och lite kaxig i psyket. Jag kanske inte skulle kunna nita någon, men kan tänka lite ”kom an då”, vilket ger en stark känsla i kroppen.

Fram till förra året bodde Malin Berghagen i ett stort 1800-talshus i Färila i Hälsingland tillsammans med Tommy Nilsson. Hon höll yogakurser och försökte anpassa sig till det stilla lantlivet, men fann sig själv alltför ofta på tåget till Stockholm, till vännerna och den kulturella och intellektuella mångfalden.

- Den första stora brytpunkten i mitt liv var när jag bestämde mig för att ta mig ur anorexin. Den andra var när vågade ifrågasätta om jag skulle stanna uppe i Hälsingland som en liten blöt fläck eller skulle jag förverkliga mina drömmar att förändra världen!

Hon var 33 år första gången hon ställde den frågan till sig själv. Hon var 41 när hon flyttade från Tommy och huset.

- Jag höll på i flera år och pendlade, så förändringar kan gå successivt. För mig var det bra att låta tanken sjunka in först och jobba på det lite i taget.

Innan hon tog steget att flytta försökte hon jämföra livet i Hälsingland med munkarna i Himalaya som sitter uppe på bergen och mediterar.

- Men jag kände att jag måste våga mig in i sörjan. Det är enkelt att vara ett ljus bland alla andra ljus, men det är tuffare att vara ett ensamt ljus i mörkret. Jag ville inte fortsätta att göra det så enkelt för mig, jag ville förändra, påverka, anta utmaningar - jag ville göra någonting!

Idag är Malin Berghagen mer mångsysslare än någonsin. Hon varvar jobben som programledare, föreläsare, bloggare, skådespelerska och yogainstruktör med att vara fyrabarnsmamma.

Därutöver har hon flera mer eller mindre hemliga projekt på gång och kniper illmarigt med läpparna när vi försöker luska. Vi får åtminstone reda på att ett av projekten är en programidé för TV, där spöken och osaliga andar har huvudrollen.

Den idén är sprungen ur TV-serien "Det okända" som producerades för TV4+ och som blev kanalens mest sedda inslag. Under flera år följde en kvarts miljon tittare med Malin Berghagen till hemsökta hus för att ta reda på varför dörrar öppnades, gungstolar gungade och röster viskade i mörkret utan att någon var där. Malin berättar att hon har varit med om oförklarliga saker hela livet och att det tidigare skrämde henne.

- Där har vi modet igen - sedan jag började jobba med mina medier är jag inte rädd längre. En ande kan inte skada mig, det är bara att säga som Alfons Åberg - stick du stygga spöke för du finns ju inte!

Att göra ett program om det övernaturliga gör man inte ostraffat. Enligt olika undersökningar tror mellan 20 och 40 procent av svenskarna mer eller mindre på spöken. Landet är alltså bebott av mellan 60 och 80 procent skeptiker som gärna avfärdar Malin Berghagen och hennes meningsfränder som new age-flummare.

Kan man vara andlig utan att vara flummig?
- Vad är det som är flummigt egentligen? Att våga förändras, jobba på relationer, leta efter Gud han finns, finna en ödmjukhet inför världen, livet, maten vi äter eller att försöka tjäna pengar och drömma om att köpa ny snygg bil? Det är de som flummar, inte vi. Basta!

Men de som har haft starkast åsikter om Malin Berghagens samröre med spöken är inte skeptiker utan religiöst övertygade.

Folk i troende kretsar har gett mest ros och ris. Kristna säger att jag ska passa mig, att jag håller på med onda saker och en del muslimer har rullat sina radband när jag gått förbi. Mest förståelse får vi från katoliker, de tycker inte att det här med andevärlden är lika främmande, förklarar hon.

”Folk i troende kretsar har gett mest ros och ris”

Malin är bekymrad över att så många i Västvärlden har tappat kontakten med sin andlighet och lever för att konsumera trots att de själva och jordklotet mår allt sämre. Om hon fick vara världsdiktator för en vecka så skulle hon genast skicka så många som möjligt på kurs i självkännedom.

- Jag och min manager Markku Saarinen var på kurs i Indien nu i sommar där det handlade om att möta sina egna rädslor och sorger. Guruns tankegångar är att vi inte kan rädda världen förrän vi har räddat oss själva. Börjar du tycka om dig själv som den du är blir du också rädd om världen och dina medmänniskor. Var och en måste vakna själv – inte vänta på att samhället eller politikerna ska göra något.

Ett av Malins sätt att göra något är programmet Favoritsöndag i radiokanalen Lugna Favoriter. Hon bjuder in modiga gäster som på olika sätt utmanat sig själva.

Samtalen handlar ofta om andlighet, hälsa och att finna sig själv. Jag har bjudit in Hanna Hedlund som gett ut en platta som hon finansierat själv, samtidigt som hon gjort Singing Bee och varit med i musikaler. Och så pratar jag ofta med Zarah Öberg som driver hälsobloggen Pigga Barn.

Tidigare i år samtalade hon med mediet Benny Rosenqvist som i direktsändning spådde att Malins singeldagar snart var över. Förutsägelsen verkar ha slagit in, för flera gånger under intervjun får Malin mystiska sms som får henne att le förälskat. En mer erfaren skvallerjournalist hade säkert lyckats ta reda på vem avsändaren är, men Kick Offs reporterteam nöjer sig med att fråga vem det är som gör hennes kinder rosiga.

- Jag vet nåt som inte ni vet, skrattar hon och räcker ut tungan som värsta retstickan.

Tre spökmöten
1. Under en inspelningsperiod letade jag efter ett nytt hus i Hälsingland och när vi spelade in ett program så kände jag att det killade på kinden. Eftersom kameran gick så körde jag ”det kliar inte”-tricket, men då avbryter mediet Elisabet Lannge och säger att det står en man bredvid mig som klappar mig på kinden. Mannen ville berätta att han har ett hus i skogen och att jag var välkommen dit. Han sa att han hette August, hade gröna jägarkläder på sig och förklarade att han brukade leta guld i skogarna kring huset. Jag hittade förstås det där huset och träffade dottern till paret som bott där. Mycket riktigt hette hennes pappa August och när jag undrade om han brukade plocka kantareller, skogens guld, skrattade hon bara. Pappan hade letat efter riktigt guld i skogen, han trodde det fanns i bäckarna.

2. Vi spelade in ett program på Häringe Slott som är känt för att det spökar. På natten kände jag hur någon satte sig på sängkanten och liksom bäddade in täcket under mig. Jag öppnade ögonen och förstås fanns det ingen där. Sminkösen, som inte ville sova själv, delade rum med mig och på morgonen undrade hon om jag hade råkat stöta till hennes säng under natten. Det hade jag förstås inte, och kommande nätter sov hon i min säng istället. Det hände andra konstiga saker på Häringe – saker ramlade ner på golvet och lampor tändes och släcktes. Jag kände mig dock beskyddad, för jag hade med mig min son Isak och han brukar charma både levande och döda.

3. Vi besökte ett ökänt spökhus i Själstuga i Hälsingland. Det är ett ruskigt hus där dörrar ska öppnas av sig självt och tavlor plötsligt byta plats med varandra. Jag hade som vanligt barnen med mig och satt kvar i bilen, men två kompisar gick upp på brokvisten. Det var en man och kvinna och jag ser hur de tvärnitar precis samtidigt. Trots att de på olika sätt är intresserade av spökerier ville de inte gå in – de kände otroligt starkt att här var de inte välkomna. Av: Emma Gustafsson

Din väns e-postadress

Din egen e-postadress

Meddelande