En riktig man

Erik Johansson blir fortfarande igenkänd för sin roll i ungdomsserien Eva & Adam, trots att tio år har gått sedan dess. Senast såg vi honom i SVT:s hyllade Våra vänners liv och nu medverkar han i showen Riktiga män på Maximteatern. Kick Off har träffat en blivande pappa som ser på bufflar med oblida ögon.

2011-06-30 12:02 Det är mitt i sommaren och Erik sitter i bilen och funderar. Han har nyligen fått höra den goda nyheten – han ska bli pappa! Men Erik är bekymrad. Han är kontrakterad för ett jobb hela vintern på en teater i nordligaste Sverige. Ska han lämna sin flickvän hemma på Södermalm under hela graviditetsperioden? Nej, det kan han inte, vill han inte. Men att bryta kontrakt är en dödssynd inom skådespelarvärlden. Eriks tankar avbryts när mobilen ringer. Regissören Emma Bucht vill ha med Erik i en ny uppsättning på Maximteatern i Stockholm. Den övriga ensemblen består av Tommy Körberg, Johan Ulveson och Johan Rheborg. Stora namn i Eriks öron. Han ber om några dagars betänketid och åker hem och pratar med sin sambo. My säger ”du får göra som du vill, men jag blir förstås glad om du stannar i Stockholm”.
– Jag hade förmodligen brutit kontraktet i Norrland hur som helst. Det hade känts förjävligt att lämna min gravida flickvän.
I november var det dags för kollationering – ensemble träffar produktionsledare, scenografer, tekniker. Rheborg hade Erik sett i Killinggänget som han hade växt upp med och älskat. Körberg var den stora ikonen. Ulveson hade Erik träffat tidigare. För tio år sedan hade han haft en gästroll som Ulvesons praktikant i komediserien C/o Segemyhr.
– Jag var lite skraj första dagen, var ganska tyst och höll mig i bakgrunden. Men så fort man kommer upp på golvet och börjar jobba så släpper alla garden och man blir ett team.
Föreställningen, en komedi med inslag av dans och sång, heter Riktiga män och spelas hela våren. På scen finns ingen rekvisita så de fyra männen använder sig av minspel för att illustrera att de håller en ölburk i handen eller sitter i en bil. Mimik var nytt för alla de fyra männen.
– Mim är jävligt svårt. I en scen har vi tvingat oss själva att vi är på en båt, och att gunga i takt. Under repetitionerna skrek vi könsord i ren frustration.

Erik och jag träffas på caféet i Brunogallerian på Götgatsbacken. Bara något kvarter bort ligger hans före detta gymnasieskola Södra Latin. Det var nu mer än ett decennium sedan han tog studenten.
– Jag trivdes jättebra på Södra. Lärarna var engagerade och jag fick göra det jag tyckte var kul. Inte så mycket läxor. Jag valde teaterlinjen dels för att det intresserade mig, dels för att jag var lat.
Skådespelarintresset kom tidigt. Erik växte upp i söderförorten Enskede. Hans pappa George är författare och har bland annat skrivit barnböckerna om Mulle Meck. Eriks mamma har länge varit engagerad i den lokala teatern Enskedespelen, bakom och på scenen. Redan som tioåring gjorde Erik lokal debut och något år senare fick han rollen som Benny i ungdomsserien Bert.
– Jag har alltid blivit peppad av min familj att göra vad jag vill. Det har inte funnits några krav på att jag ska skaffa mig en ”riktig utbildning”. När jag valde teaterlinje på gymnasiet fick jag full backning.
Efter studenten fick Erik någon liten filmroll här och där. Han jobbade extra på biograf Sergel där han rev biljetter och sopade upp popcorn i salongerna. Erik hade nyligen spelat in rollen som storebrodern Tobbe i filmen Eva & Adam.
– Ett tag rev jag biljetterna till en film som jag själv var med i. Det kändes inte helt… det var inte skitkul. Jag tänkte att nu tycker alla här att jag fick göra en filmroll, sedan gick det åt helvete.
Upplevelsen på Sergel sporrade Erik till att söka till scenskolan. Efter ett nej i Stockholm förberedde han sig ordentligt, sökte till skolan i Malmö och kom in. Sedan examen har han kunnat försörja sig som skådespelare på teater och i film.
– I alla fall än så länge, ler Erik.
Det första som slår mig med Erik är anspråkslöshet. Framför mig sitter en kille på 31 år i bruna manchesterbyxor, blå stickad tröja över skogshuggarskjorta och matchande blå tjuvmössa. Tonfallet är lugnt, hans svar är raka utan att verka ogenomtänkta. Lågmäld utan att vara kuvad. Kanske beror det på att han inte är så medialt exponerad, inte porträtterad i de stora magasinen. Men hans inställning till sig själv, till livet, till branschen, är väl genomtänkt.
– Jag har inte gjort många huvudroller, men jag tycker att det är väldigt kul att vara den där roliga birollen. Jag känner inget stort behov av att bära en hel show eller en hel film. Jag tycker om att vara flera.
Erik har många dåliga erfarenheter av stora egon.
– Jag har spelat mycket med skådespelareliten sedan jag var ung och sett vilka som är bra respektive dåliga förebilder. De som syns mest och tar mest plats har ofta oattraktiva personlighetsdrag. De pissar vilt omkring sig.
Hur menar du?
– De tror att universum snurrar runt dem, privat och i arbetet. Många får energi av aggressivitet och konflikt och använder det som bränsle till sina karaktärer. Jag tycker inte att det är okej. De är stora och kända, men till vilket pris? Många har farit illa på vägen dit.
Har du själv råkat ut för det här?
– Jag var med i en föreställning på Stadsteatern där huvudrollsinnehavaren slog vilt omkring sig, fysiskt och psykiskt. Jag hade så tråkigt på scenen, tappade all inspiration. Jag blev less och slutade.
Det finns också de som är briljanta utan att trampa på andra, säger Erik. Johan Ulveson till exempel. Han är helt briljant och tar enorm plats på scenen, men han trampar aldrig folk på tårna, kräver inte all uppmärksamhet. Han är ödmjuk. Eftersom Johan var den i ensemblen som Erik kände lite sedan tidigare är det också honom som Erik har kommit närmast. Han brukar åka snålskjuts hem med Johan efter föreställningarna, de bor nästan grannar. I bilen pratar de fotboll – Zlatan är gemensam favorit.
Vad har rollen i Riktiga män betytt för din karriär?
– Jag tänker aldrig vad en roll betyder för karriären, utan vad den betyder för min utveckling. Jag har bara gjort reklamfilm en enda gång och det var för Valmyndigheten inför förrförra valet. Det kändes som ett ädelt syfte. Jag har ju haft lyxen att kunna tacka nej till reklam. Det lockar inte mig.
När Erik inte har föreställningar torsdag, fredag och lördag sysslar han med andra projekt. Bland annat skriver han tillsammans med tre kompisar på ett manus till en tv-serie. En komedi ska det bli, men än är ingenting klart. Serien handlar ironiskt nog om skådespelarbranschen, ”vi ska ta igen allt som vi själva har stått ut med”. Erik har varit verksam i branschen i tjugo år. Han är både veteran och nykomling. Åldern 31 är han mycket bekväm med.
– Det är skönt att vara vuxen. Fram tills jag var 25 kände jag att jag behövde vara någon jag inte var. Jag var rädd för hur folk skulle uppfatta mig och det blir man bara stressad och olycklig av. Nu kan jag släppa på det där och känner mig trygg i den jag är med alla mina svagheter och tillkortakommanden. Vilken dag som helst kan jag bli pappa – det känns så jävla stort.
Vad gör du om My ringer precis före en föreställning och säger att vattnet har gått?
– Jag har pratat med barnet och vi har bestämt att det ska komma en söndag.
Av: Louise Fauvelle

Din väns e-postadress

Din egen e-postadress

Meddelande