Hanna Hedlund – kameleonten som kom tillbaka med stormsteg

Hanna Hedlund är tjejen som syns överallt numera. I TV-rutan kan du se henne i ”Singing Bee” och ”Körslaget”, och förra året kom hon ut med skivan ”Det är jag som är mamman”. I vår gör hon den egna showen ”Är man en MILF nu, eller...” och spelar in en barnserie för TV. Däremellan gör hon företagsjobb. Jobben är lika olika i karaktär som Hanna själv, men hon hävdar att det finns en röd tråd i allt hon gör.

2009-05-13 14:06 När jag får tag i Hanna Hedlund är hon på väg från en repetition med sin man Martin Stenmarck och hans band.

– Vi brukar inte göra grejer ihop, men det här är en grej för ett företagsjobb. Och det är väldigt roligt. När man inte gör det för ofta, tillägger hon och skrattar.

Programledare, avskalad sångerska på din skiva, showartist... Du har många strängar på din lyra. Har du svårt att bestämma dig?
– Ha ha, mitt problem är att jag tycker allt är så roligt. Nu har jag faktiskt bestämt mig för att jag inte behöver bestämma mig. Jag har bestämt mig för att göra olika saker. Det finns olika sidor av mig, en show-Hanna och en avskalad Hanna. Fast för mig är inte det jag gör splittrat. Gemensamt för allt är ju texterna, både i musiken, teatern och som programledare.

Men om du bara fick välja en Hanna?
– Kunde jag välja om jag ville vara en förfest-Hanna, en efterfest-Hanna eller bara en mys-Hanna på söndagen så skulle jag göra det. Men nu har jag snarare lärt mig att bejaka alla mina sidor. Dessutom är det lite av en strategi. Genom att röra mig i olika världar så blir jag inte beroende av att en viss produktion ska gå bra, jag har alltid möjlighet att satsa på ett annat område om jag skulle vilja, eller om det är tid för det. I framtiden kan jag mycket väl tänka mig att oftare stå bakom kameran och produktionen. Allt man gör är ett undersökande. I slutändan är det en process i skapande. Det är nog den kreativa processen som lockar, oavsett vilket område det handlar om.

”Företagsjobb är roliga, där kan jag vara alla sidor av mig själv. Det är lika spännande varje gång att lägga upp ett koncept som passar för just den publiken.”

Hur vill du bli uppfattad?
– Oj, det är svårt att säga hur andra uppfattar mig, men jag vill bli uppfattad som ärlig. Min medverkan i Körslaget visade en mer nyanserad bild av mig än vad som tidigare framkommit. Det roliga är att jag har fått så mycket positiv respons efter programmet. Jag har blivit alldeles rörd av alla snälla reaktioner.

Som ”Svensson” kan man tro att du och Martin har ett otroligt glamoröst liv. Men lyssnar man på texterna på din skiva och läser man din blogg verkar ni vara rätt vanliga. Hur ser en vanlig vardag ut hos er?
– Visst är vi vanliga, fast vi har ingen åtta-till-fem-vardag. Klart av vi måste ha vissa rutiner, men i det stora hela så är ingen dag den andra lik. Jag är nog sådan som person att jag blir dödstrött av att bara göra en sak. Jag blir engagerad men efter en tid tröttnar jag och vill ha nya utmaningar. Sedan reser vi ju mycket, både Martin och jag. Det som andra ser som glamour är för oss bara vardag. För oss är det glamour att få vara tillsammans. Sedan är jag väldigt tacksam för att jag har ett så roligt jobb. Hur många är det som får applåder efter en arbetsdag?

Hur får ni vardagslivet att gå ihop med barn och karriär?
– Det handlar om planering. Att få tillräckligt mycket sömn. Och att hålla sig frisk. Just nu jobbar jag med en produktion där vi spelar in mellan åtta och fem. Jag förstår inte hur folk orkar ha det så! Jag tycker inte man hinner med någonting. I vanliga fall har vi barnen på dagis mellan klockan 10.00 och 15.00. Det är en lyx att ha möjlighet att själva kunna bestämma hur vi lägger upp vår tid.

Berätta om din föreställning: ”Är man en MILF nu, eller...”. Vad handlar den om?
– Föreställningen driver med ideal och normer som jag upplever att folk har. Jag har försökt att se på mig själv utifrån och skratta åt saker jag gör. Den handlar om livet i allmänhet. När man får barn får man en annan förståelse för sina föräldrar samt de relationer som finns mellan människor, och det har jag försökt ta med i showen. Jag varvar mina låtar från skivan med sketcher på temat drömmar och relationer. Manus har jag skrivit tillsammans med Anna Granath och Katrin Sundberg, som även har regisserat.

”Nu har jag bestämt mig för att jag inte behöver bestämma mig.”

Hur har det gått?
– Det har gått över förväntan. Från början var det en show som jag inte hade en aning om någon ville se. Jag frågade mig själv varför jag satte upp en show som ingen hade frågat efter, helt på eget bevåg. Det var kanske lite dumt, och läskigt. Men med facit i hand känns det jätteroligt. Mottagandet har varit enormt. Det är en väldigt intim show som är skriven för, och passar på, en så pass intim scen som Mose Backe.

Ser du dig själv som en MILF (Mother I’d Like to Fuck, reds anm.)?
– Som en mamma man kan tänka sig att ligga med? Vilken fråga ... Men Martin verkar göra det.

Funderingar finns på att åka ut med föreställningen på turné. Hur känns det?
– Vi har lagt in extraföreställningar nu under våren och planer finns på att ta med den ut på turné. Fast då måste nog formatet jobbas om lite. Det har varit en otrolig resa, fast ansträngande eftersom jag har varit både producent, artist och allt annat runt omkring. Så när jag väl gått upp på scenen har jag varit helt slut, ha ha.

”Hur många är det som får applåder efter en arbetsdag?”

Mediebilden av dig är en glad, klämkäck tjej från landet som lever ett rätt vanligt liv. Men jag får känslan av att det finns en Hanna som vi inte har fått se. När kommer hon att visa sig? Vem är hon?
– ­Hon har mer humor än vad hon visat … Själv har jag aldrig jobbat på bilden som du beskriver men det mesta jag gjort hittills har ju landat i facket lättsam underhållning. Men det är inget lätt med det och man måste tänka fler varv än ett för att bra ”lättsam underhållning” ska bli bra.

På din skiva har du ett spår som heter ”Han kommer inte hem” (anknyter till maken Martins uppmärksammade strof ”Jag kommer inte hem i kväll” i låten ”7milakliv”). Hur tänkte du? Är du rädd att gå din egen väg? Skulle det inte vara roligare att göra något som inte blir förknippat med Martin?
– Jag är inte rädd, jag är smart! Enda sättet för mig att få uppmärksamhet kring plattan, som inte är en platta gjord för de kommersiella kanalerna, var att göra en smaskig koppling till Martin.

Men låten är lika mycket en betraktelse över hur det faktiskt ser ut i väldigt många relationer efter att man har fått barn, en blir hemma och en kommer inte hem. Jag visste när vi snodde några rader av Martins låt att vissa skulle tolka in mig och Martin låten igenom, så det var jag beredd på. Och en liten fuck-you-right-back-låt är det. Märkligt att inte fler reagerade på att en nybliven pappa sjöng ”jag kommer inte hem i kväll” när han precis fått barn, tänk om en nybliven mamma gjort samma sak.

”Jag har jobbat häcken av mig och haft realistiska mål. Men de stora drömmarna håller jag tyst om, ha ha.”

Andra skriver om världssvält, krig och fattigdom, du valde att göra en skiva om din roll som mamma. Hur tänkte du där?
– Ingen har gjort det förut. Jag gjorde en platta som jag själv har saknat. Sen handlar den inte alls bara om min roll som mamma …

På din hemsida står det att drömmen är en filmroll. Nu har det gått i uppfyllelse. Hur känns det?

– Står det så? Det måste jag ändra, ha ha, men absolut, det skulle vara kul … Nu gör jag en tredje säsong med Mimmi och Mojje - en barnserie där jag spelar Mimmis mamma och Mojjes sambo. Det var mitt första skådisuppdrag framför kameran och nu är det säsong tre vi spelar in. Jag lär mig massor eftersom det är en helt annan teknik än att stå på scenen. Första säsongen var vi i fjällen, den andra på Mallorca och i sommar blir det Gotland. Serien är verkligen inget storbudgetprojekt, men det är löjligt roligt!

”Är jag en MILF? Martin verkar tycka det...”

Även en show som spin-off på skivan var en dröm som gått i uppfyllelse. Hur kommer det sig att alla dina drömmar slår in?
– Jag har jobbat häcken av mig och haft realistiska mål. De stora drömmarna håller jag tyst om, ha ha.

Du hade en totalkrasch efter att du blivit mamma, för omkring tre år sedan. Hur tog du dig ur det? Vad har du lärt dig?
– Jag vet inte hur jag hamnade där. När jag fick barn valde jag att vara mammaledig. Jag är inte personen som vill ha med mig mitt barn bakom scenen. Men eftersom jag försvann från rampljuset ett tag slutade telefonen ringa. Plötsligt tappade jag självförtroendet och det kändes som att ingen ville se mig längre. Jag fick scenskräck och prestationsångest, så jag valde att helt byta bana och börja plugga. Efter några veckor i skolbänken på Stockholms universitet undrade jag vad jag gjorde där. Då plötsligt blev det tydligt vad jag ville. Plugga kunde jag göra senare, men det var ju på scenen jag ville vara nu! Det enda som stod i vägen för mig var mina egna rädslor.

”När jag var mammaledig slutade telefonen att ringa. Jag tappade självförtroendet och det kändes som att ingen ville se mig längre.”

För att komma vidare tog jag hjälp av en personlig coach, vilket är något jag varmt rekommenderar. Någon klok person sa en gång att ”om man fortsätter som man alltid har gjort kommer allt att se ut som det gör”. Jag var tvungen att bryta helt för att inse att det var tillbaka jag ville. Det var bara att börja i en ände och följa min vision. Det ena har lett till det andra och nya dörrar har öppnats. I dag har jag jobbat i över tio år som artist. Nu snurrar det rejält, men om ett halvår är det kanske lugnare.

Vilka kommande projekt har du som väntar?
– Hösten är ett oskrivet blad … 2008-2009 var året som allting syntes som jag jobbat med under ett par år. Snart är det dags att jobba i det tysta igen. Där är företagsjobben bra.

Planer finns på att du och en annan kvinnlig programledare ska slå era kloka huvuden ihop och börja göra företagsjobb. Varför är den kombinationen lyckad?
– Vi har planer på att kunna göra ett paket där man integrerar föreläsning med sång och musik så konferensen verkligen blir inspirerande och underhållande.

Vad tycker du om att ta företagsjobb?
– Företagsjobb är roliga. Där kan jag vara alla sidor av mig själv och bestämma själv hur jag vill lägga upp det. Det är lika spännande varje gång att lägga upp ett koncept som passar för just den publiken. Det skapar en variation, vilket är viktigt för mig. Finns det ingen förändring tröttnar jag.

”Då plötsligt blev det tydligt vad jag ville. Det var på scenen jag ville vara nu!”

Hur är det att underhålla på företagsfester (privata och stora så som Julgalan)? Vad är utmaningen? Vad är roligt?
– Utmaningen är ju att fånga alla utan att kompromissa för mycket med det man själv känner lust inför. Jag gillar företagsfester som har ett tema och har själv varit med och tänkt ut sådana. Ibland har musiken också ett tema eller så har man röstat fram sin egen lista och nominerat låtar – det blir som företagets egen melodifestival. Fester där alla är engagerade föredrar jag. Julgalor är spännande för där samarbetar ofta vi artister, det blir roliga otippade konstellationer och det känns bjussigt och lite exklusivt, något som bara händer där.

Vilken erfarenhet har du av att leda kör?
– Leda kör har jag gjort en gång innan Körslaget, när jag var kamratstödjare på en högstadieskola och skulle hålla i luciakören. Det blev en gigantisk kör för vi fick repa på lektionstid … Konserten skulle vara på måndag kväll och jag tänkte att om hälften dyker upp får jag vara nöjd. Men det var bara en av alla sjuttio som inte kom. Sedan har jag lett teatergrupper med ungdomar och det är lite samma sak. Jag tycker att det är väldigt spännande med gruppdynamik!

Sjunga i kör är en allt vanligare teambuildingövning som företag använder sig av. Varför är körsång så bra för det ändamålet?
– Man måste lära sig att vara lyhörd och samtidigt ta plats. Det blir också extra tydligt att alla sorter behövs för att det ska bli bäst resultat.

Som körledare måste man kunna teambuilding. Vilka tips har du att ge? Vad är viktigt att tänka på?
– Det viktigaste är att alla känner sig sedda och att det finns en respekt i gruppen för varandras kunskaper. Sedan är det ledarens uppgift att motivera, inspirera och se till att alla i gruppen har samma vision och ambitionsnivå.

Hur kändes det att vinna körslaget förra året?
– Jag har aldrig vunnit något i hela mitt liv, förutom på vinst-varje-gång-stånd. Så det var överjordiskt galet kul!

Kommer du att köra Singing Bee en säsong till?
– Inget är bestämt ännu.

Vad tycker du är roligt med formatet? Är det verkligen så kul när folk inte kan sjunga?
– Det handlar ju inte om det. Det handlar om att kunna texter! Och ja, när folk fokuserar på det och inte bryr sig om hur det låter är det grymt befriande och roligt med falsksång tycker jag, så i Singing Bee är det kul! Av: Sara Schröder

Din väns e-postadress

Din egen e-postadress

Meddelande