Ingenting är tråkigt - om du gör det kul
Scenen är din – från första stund
Ingjut lugn hos dem du talar inför: Tänk dig att du ska hålla ett anförande för trettio personer. Anförandet inleds med att du gör en lugn entré. Du tittar inte mot publiken förrän du ”planterat dig” framför den. Från det att du står stilla tills du börjar tala låter du en ”ram” av tystnad på 1-1,5 sekund (dock inte längre, då kan fel effekt uppstå) vara det tidsintervall då du tar in publiken samt låter den ta in dig. Förutsättningen för detta är naturligtvis att det är tyst i publiken. Om så inte är fallet väntar du tills det är tyst, därefter skapar du ”ramen” av tystnad på 1-1,5 sekund. Det nyss beskrivna kan omsättas i de flesta talarsituationer, alltså även vid tillfällen då du inte gör entré, exempelvis vid möten.
Varför? Om talaren utstrålar lugn blir publiken lugn vilket ökar förutsättningarna för budskapet att nå fram. ”Ramen” av tystnad gör att detta lättare uppnås samt skänker talaren en naturlig pondus. Ofta har man i talarsituationer alldeles för bråttom. En bra inledning kan vara avgörande för resten av anförandet.
2008-11-28 15:33 Du blir ombedd att läsa igenom följande text:
”Det ekonomiska resultat som redovisades i samband med företagets senaste konferens var oväntat. Samtliga deltagare blev ”tagna på sängen” och överraskades ordentligt. De känsloyttringar som följde av detta tog sig de mest skiftande uttryck. Efter ett långt möte, vars utgång ingen kunnat ana eller förutse, avslutades konferensen.”
Jaha, tänker du nu, vad handlade denna text om? Alltså, utöver det konkreta innehållet? Var den positiv, negativ eller någonting helt annat?
Gör så här, läs den en gång till och bestäm du vad den ska handla om. Varför inte pröva om du kan göra den till ett stort glädjebesked! Låtsas att du fått i uppgift att inför ett stort auditorium läsa upp denna text och du måste göra det på ett sätt som innebär att ingen ska kunna tvivla på kärnan i budskapet. Rannsaka dig själv. Fick jag med allt det positiva, lät jag verkligen glad, om detta varit på riktigt, hade alla förstått då? Läs sen åter texten, men nu med motsatt budskap, dvs. det är ett tråkigt, rent av sorgligt meddelande som du framför och det får inte undgå någon. Återigen, gjorde du vad du kunde för att åstadkomma den eftersträvade karaktären?
Det inledande textexemplet är nogsamt skrivet så att ingenting i själva ordvalen ska kunna avslöja om budskapet är positivt eller negativt. Alltså är det till hundra procent uppläsarens/talarens uttryck som avgör detta. Egentligen kan man göra den beskrivna övningen med vilket textmaterial som helst, det spelar ingen roll om artikeln handlar om handsstilar, trädgårdsodling eller Zlatan Ibrahimovich. Den behöver heller inte vara så uppenbart neutral i sitt stämningsläge. Som övning blir det en ännu större utmaning när ordvalet kontrasterar mot det uttryck du åstadkommer. På det sättet inser man att ord kan betyda så mycket mer än det som finns i den ursprungliga betydelsen. Vad vi uttrycker med röst och kropp när vi uttalar dem är i hög grad viktigt för hur de uppfattas. Saker och ting kan sägas på tusen och åter tusen sätt.
Nu börjar det bli riktigt roligt! Som jag föreslog, använd de mest skiftande texter, berätta gärna utan fast manus som om du stod inför ett hängivet auditorium, och använd fler och fler färger ur den rika palett som alla dina uttrycksmöjligheter faktiskt rymmer. Överdriv och spela över! Att öva och leka på detta sätt är fantastisk träning för den som vill utveckla sin förmåga att hålla levande anföranden. Och kom ihåg: bara för att du i en övning använder ”knallgult” betyder det inte att du ska göra det när du sedan håller anföranden ute i verkliga livet. Om det inte är så att det är precis den nyansen du vill använda?! För det centrala i allt detta är att du ska välja och bestämma ditt uttryck! Ditt uttryck får inte vara något som bara ”råkade” bli på ett visst sätt, lite beroende på dagsform, humör eller liknande. Vem tror att Robert Gustafsson eller Lena Endre alltid är på topphumör när de går in på scenen? Självklart är det inte så, de är bara oerhört skickliga på att fokusera och därmed på att göra det rollen kräver. - Ja, men dom är ju skådisar, säger du. Jaha, men vad är du då? Kanske inte skådis, men förhoppningsvis en duktig yrkeskvinna/man med ambitionen att professionellt prestera så bra som möjligt? Och då bör man väl kunna tala för sin vara, vad den än månde bestå utav?
Som jag sagt och skrivit tidigare: det är dags att börja utveckla förmågan att leverera muntligt med större omsorg. Det bästa av allt med detta är att alla får roligare! Den som lyssnar och den som talar.
Det finns inga tråkiga anföranden, bara tråkigt framförda. Av: Per Furumo
