Jill firar julen på Grand

Med sin musikaliska bredd och kärlek till countryn har hon gjort sig ett namn som sångerska världen över. Nu sätter Jill Johnson upp sin alldeles egna julshow på Grand Hôtel i Stockholm.
- Det kommer att bjudas på allt från klassiska julsånger till mer rockiga låtar, avslöjar hon.

2009-10-28 09:41 Jill Johnson är lika snygg i verkligheten som på alla bilder. Dessutom har hon en karriär som få kan mäta sig med. Det borde vara lätt att tycka illa om henne, men som grädden på moset är hon väldigt trevlig.
Nu väntar hennes alldeles egna julshow i Vinterträdgården på Grand Hôtel i Stockholm, som ska gå under namnet ”Jills Jul på Grand”. Vi kan vänta oss en klassisk jul blandad med fart och fläkt samt en gnutta självironi från Jill.
– Det kändes otroligt lyxigt att bli tillfrågad. Det är ett kvitto på min framgång. Jag vill att alla ska få något som de tycker om från godisskålen och det ska märkas att det är min show. Att få göra det på Grand Hôtel är speciellt, det sitter en känsla i väggarna från alla storheter som varit här.

”Jag kan sjunga allt, fast det är i countryn jag har hittat hem”

Hon började stå på scen redan som tolvåring, då hon deltog i en talangjakt. Bakom henne kompade countrybandet Tomboola Band, som gillade vad de hörde. Tre år senare var Jill på turné med bandet i både Norge och Danmark.
– Då lyssnade jag mest på ung rebellrock och tyckte inte om country, men bandet väckte min passion, berättar hon.

Att hon gått minste om något i tonåren, genom att vara ute på turné istället för att umgås med jämngamla, håller hon inte med om.
– Visst missade jag gängen och ungdomspartajen, men är det så mycket att missa? Jag saknade att tillhöra en grupp när jag var omkring arton, men då splittrades många ändå genom att alla började jobba och flyttade hemifrån, konstaterar Jill.

Hon beskriver en lillgammal tjej som drack sin första alkohol i sällskap med vuxna istället för i en buske med tonårsgänget. En som var totalt orädd när hon gick upp på scen och i sig själv var kaxig, driven, glad och trygg.
– Min självkänsla har jag fått hemifrån. Däremot självförtroendet går upp och ner, precis som det gör för alla.

Hittat hem i countryn
Trots att många ser Jills medverkan i melodifestivalen 1998 med ”Kärleken är” som den gång hon blev ett välkänt ansikte, är det medverkan 2003 och sången ”Crazy in Love” som hon själv ser som sitt genombrott.
– Då visade jag min musikaliska identitet. Innan blev jag ”schlagerdrottning” men det är ingen musikstil för mig. För mig är det viktigt att folk vet vad de får och vad de kan förvänta sig när de ser mitt namn. Countryn förklarar bäst vem jag är, om jag nu måste in i något fack.

Hon ser sig själv som en sångerska med bredd, till och med den bredaste hon själv känner till.
– Jag kan sjunga allt, fast det är i countryn jag har hittat hem, förklarar hon.

”Kände mig mest som ett smycke till Mark som är så otroligt proffsig”

Genom åren har det även blivit andra uppdrag i rampljuset. Bland annat medverkade hon 2003 i ”Rapsody in Rock”, 2005 var hon programledare för melodifestivalen tillsammans med Mark Levengood och 2006 spelade hon sig själv i Colin Nutleys film ”Heartbreak Hotel”. Jill ser tillbaka på jobben som ”en rolig grej”, men ingenting hon vill göra igen.
– Jag har fortfarande inte tittat på melodifestivalen när jag var programledare. Mark är en god vän och det var han som övertalade mig, men jag kände mig mest som ett smycke till honom som är så otroligt proffsig. Men visst är det en rolig erfarenhet.

På frågan om hon skulle kunna tänka sig att medverka i melodifestivalen igen, säger hon att det inte känns aktuellt nu.
– Vad skulle jag kunna åstadkomma? Jag lever min dröm just nu och risken är att det skulle förstöra vad jag lyckats bygga upp. Men man ska aldrig säga aldrig.

Viktigt att beröra
Tittar man på Jills karriär ser det ut som en framgångssaga, med guld- och platinaförsäljning av de flesta plattor och rosande kritik varje föreställning. Men Jill ser det inte så.
– Jag har byggt min karriär långsamt. Visst har jag sålt guld, men om det är mycket eller lite beror på vem man jämför med. Jag tar aldrig för givet att min senaste skiva ska sälja bra. Fast jag har nog en väldigt lojal publik. Jag är väldigt ambitiös och driven och bryr mig inte så mycket om priser som står och samlar damm. Det bästa priset är den negativt inställda mannen som motvilligt följer med sin fru på min konsert och sedan sitter och gråter i bänkraden.

Det är viktigt för Jill att beröra med sin musik. Inspirationen hittar hon i sin omgivning och hos människorna i teamet runt omkring.
– Jag är inte ensam i min framgång. Jag ber om hjälp när jag behöver och det viktigaste är att slutprodukten blir bra. Mitt ego får aldrig styra kvaliteten.

Att underhålla företag är något som Jill tycker om. Genom åren har det blivit en hel del, både utomlands och i Sverige.
– Företagsjobb har en så negativ klang, vilket jag aldrig har förstått. Det finns ju oftast en tydlig bild av vad som önskas och så är man den som är önskad. Det är ju jättekul!

Hon berättar att den största skillnaden mellan företagsjobb i Sverige och utomlands är inställningen till artisten.
– Här i Sverige är det något stort att någon underhåller på scen medan man utomlands mer ses som en jukebox. Däremot är publiken mer spontan där än här i Sverige. Men jag tror att vi svenskar lyssnar minst lika bra, skrattar hon.

”Det en hårfin gräns mellan stil och vulgärt”

Gillar högt tempo
På scen har kjolarna ofta blivit allt kortare och urringningarna allt djupare för Jill, men ändå har hon aldrig setts som en bimbo eller vulgär.
– Det där var under ”Crazy in Love”-tiden, nu har jag nästan aldrig den typen av kläder. Då gjorde jag det alltid med glimten i ögat, men visst är det en hårfin gräns mellan stil och vulgärt. Jag gick in med mycket glädje, det var show och kul med glittriga kläder av Christer Lindarw. Sedan tror jag att jag har lättare att komma undan med sådant eftersom jag inte är blond. Sorgligt men sant.

Hennes jobb innebär mycket sena kvällar och resor samt långa arbetsdagar. Men Jill tycker inte att hon arbetar mer än någon annan.
– Visst är det ett jäkla tempo, men jag gillar det. Fast jag är ingen superwoman. Nu har jag varit ledig i tio veckor och vem är det? Min egen tid hittar jag på mina resor. Då försöker jag se en film, gå på spa eller läsa böcker. Jag tror att jag har mer egen tid än vad många andra har. För mig är det inget konstigt att en arbetsdag tillbringas på ett plan till USA, allt blir till en vana efter ett tag.

I sommar har hon varit uppvärmning åt Alan Jackson på hans Skandinavienturné, den 28 oktober är det skivsläpp av nya skivan ”Music Row 2” där Jill tolkar sina favoriter och den 24 november är det premiär av ”Jills Jul på Grand”, hennes alldeles egna julshow på Grand Hôtel.
– Det känns otroligt roligt och en ära att ha blivit tillfrågad. Nu är det jul som gäller för mig, skrattar hon.
Av: Sara Schröder

Din väns e-postadress

Din egen e-postadress

Meddelande