Pontus Gårdinger – mannen med många järn i elden

Pontus Gårdinger är fotomodellen som gått vägen via programpresentatör till att bli en av våra mest kända TV-profiler. För Kick Off berättar han om jobbet som programledare, sin passion för golf och vad man gör med en miljon kronor.

2009-04-15 17:48 Vi ses utanför Rival på Mariatorget i Stockholm en solig men kall vårmorgon. Pontus Gårdinger kommer med målmedvetna steg emot mig där jag står och väntar på utsatt tid. Hans handslag är bestämt när vi tar i hand och han tar täten in på fiket. Med en trippel latte och en chai-latte slår vi oss ner vid det bordet han har valt ut.

Började som modell
Pontus Gårdinger började sin bana i rampljuset som modell. I mitten på 1980-talet begav han sig utomlands efter att ha vunnit en modelltävling och försörjde sig som modell i Paris och New York fram till 1993 då han valde att komma hem till Sverige igen. Här hemma hade hans pappa samtidigt sett en annons i tidningen för en programledarutbildning som Sveriges Television höll i, vilken han tipsade Pontus om. Väl hemma startade Pontus ett produktions- och locationbolag vars huvudsakliga uppgift var att ta hand om utländska fotografer och reklamfilmare när de kom till Sverige för jobb. Sedan ringde han de ansvariga för programledarutbildningen. Då hade antagningsproverna redan ägt rum och alla platser var tillsatta. Tolv personer antogs, men Pontus var inte en av dem.

”Jag stegade upp till SVT och förklarade att det här var horribelt hanterat och att jag åtminstone borde få möjligheten att göra ansökningsprovet.”

– Jag blev förstås jättearg eftersom jag missade antagningsproverna trots att de som höll i dem hade lovat att höra av sig när det var dags. Så jag stegade upp till dem och förklarade att det här var horribelt hanterat och att jag åtminstone borde få möjligheten att göra ansökningsprovet. Men jag fick svaret att det inte fanns något att göra eftersom alla tolv platser redan var tillsatta och det inte fanns någon plats kvar. Så av en slump hoppade en person av dagen efter, varpå jag blev erbjuden den lediga platsen. Så det slutade med att jag fick en plats utan att ens behövt göra ansökningsprovet, berättar Pontus skrattande.

Strax efter avslutad programledarkurs hörde Sveriges Television av sig och erbjöd Pontus att söka till en av fem vakanta tjänster som programpresentatör på SVT 1. Det var inte riktigt vad han hade tänkt sig, men Pontus sökte och fick jobbet. 1993 gjorde han debut som TV-hallåa.

Sanning och konsekvens
Sedan har det rullat på. Under åren som programpresentatör sprang han och en kollega runt i korridorerna och intervjuade folk samt gjorde egna trailers. När det sedan blev en lucka på 15 minuter i lördagens programtablå, fick de frågan om de hade lust att hitta på något som kunde passa. Det blev ett snabbt, underhållande program med sketcher, intervjuer och korta reportage som fick namnet ”900 sekunder” och sändes 1995 under två säsonger.

1996 var Pontus programledare för Melodifestivalen tillsammans med Siw Malmkvist.

– Det var skitkul att få vara programledare för en så stor produktion när jag var så pass oerfaren. Efter det fortsatte jag med en rad olika program, både framför och bakom kameran och 1999 lämnade jag SVT och började jobba på Kanal 5, berättar Pontus.

Genom åren har blivit många produktioner. På Kanal 5 har Pontus bland annat varit programledare för ”Mullvaden”, ”Res-TV”, ”Vår Man i Rutan” och ”Förnimmelse av Mord”, och som producent för bland annat ”Grattis Världen”, ”TV-stjärnan” och ”Var fan är mitt band”. Senast i raden av uppdrag som programledare är det omdiskuterade ”Sanningens Ögonblick” på Kanal 5, där de tävlande ska svara sanningsenligt på privata frågor i jakten på en halv miljon kronor. Sanningshalten i svaren bedöms av en lögndetektor som avgör om svaret är sant eller falskt.

”Människor verkar tycka att tvingas tala sanning är bland det värsta som finns.”

– Jag förstod att det skulle bli ett kontroversiellt program men det var lite det som lockade. Det finns också något väldigt intressant i hur vi handskas med lögner och sanningar. Bara det att människor verkar tycka att det är bland det värsta som finns att tvingas tala sanning är ju lite underligt. Dessutom verkar det nästan lättare att erkänna ”större” lögner än till synes oskyldiga. Att säga att man någon gång glatt sig åt att det gått dåligt för en kompis är nästan en omöjlighet men vi kan utan att blinka erkänna att vi varit otrogna. Det är fascinerande. Men det är förstås modigt av de som ställer upp i programmet, även om man ska komma ihåg att de tävlande får svara på alla frågor i förväg och har möjligheten att fatta beslut om medverkan innan. På sätt och vis är programmet lite som i livet i övrigt där man får överväga vad det skulle kosta att tala sanning och där man får ta konsekvenserna av sitt eget handlande, säger Pontus.

”Golf är som ett gift. I grunden kan vem som helst kan slå ett slag som är bättre än världens bästa spelare, en gång.”

Producerar Draknästet
Inspelningen av en säsongs program av ”Sanningens Ögonblick” tar inte mer än ett par veckor i anspråk, så resterande tid arbetar Pontus som programutvecklare och producent för produktionsbolaget Silverback. Vid intervjutillfället är han inne i slutfasen som producent av programmet ”Draknästet”, den svenska versionen av ”Dragons Den”, där entreprenörer och uppfinnare får möjlighet att presentera sin affärsidé för fem investerare med förhoppning om att få projektet finansierat. Programmet har premiär den 23 april i SVT 1. Pontus trivs med att variera sitt jobb med olika uppgifter.

– Jag tycker att det är otroligt stimulerande att ha varierande uppdrag. Att jobba som programledare emellanåt är otroligt kul och dessutom nyttigt att ha med sig när man sedan arbetar bakom kameran, och tvärtom. Sedan är programlederiet bra betalt och det är klart att den ekonomiska biten spelar in, det ska jag inte sticka under stol med. Dessutom är jag ju lite av en exhibitionist och gillar att synas även om det inte är riktigt lika viktigt som förr. Nuförtiden kan jag mycket väl tänka mig att avstå från programledarrollen under perioder. Det beror mer på hur ofta vi hittar ett program som passar just mig.

Vann en miljon på poker
2007 deltog Pontus i Pokermiljonen. En studioman som jobbade med samma produktion som Pontus, skulle även arbeta med Pokermiljonen. Han sa att det fanns en plats kvar och tyckte Pontus skulle vara med, vilket Pontus efter lite övertalning gick med på.

”Jag ropade in Stenmarks gamla storslalomdräkt från 1979 på auktion. Den hänger i hallen.”

– Jag är ju ingen pokerspelare direkt, men det lät bra med en resa till Cypern på fem dagar och möjlighet att få ta med mig någon. Så jag åkte dit med min kusin, njöt av solen, fint hotell, fina golfbanor och spelade lite poker. Jag tog väldigt god tid på mig i spelet, vilket så småningom blev min strategi då jag märkte att det retade mina motspelare. Jag hade otrolig tur, men tror även att upplägget passade mig då jag inte stördes av kamerorna som fanns runt omkring. Sedan har jag uppenbarligen ett väldigt bra pokerfejs.

Miljonen som han vann har han spenderat. Eftersom det inte var pengar som han hade jobbat ihop, tyckte han att de kunde spenderas. En del gav Pontus bort, en del köpte han en Aston Martin för och resten gick till ett hus i Turkiet.

– Dessutom var jag på en välgörenhetsauktion i Idre som Prins Albert höll i. Där ropade jag bland annat in Stenmarks gamla storslalomdräkt från 1979 som jag nu har hängandes i hallen. Det var kul att få vara lite galen och göra sådant som man annars inte gör.

Inbiten golfspelare
Golfen och solen var nog ändå det som lockade mest beträffande Pokermiljonen. Pontus har spelat golf i 15 år och försöker varje år att komma iväg på en veckas golfresa samt en golfweekend. Han har dagen innan vi ses kommit hem från en golfresa i Portugal.

– Golf är som ett gift. I grunden kan vem som helst kan slå ett slag som är bättre än världens bästa spelare, en gång. Har man väl gjort det så vet man att kapaciteten finns. Det är det som lockar, att få till det där slaget. Just när det går som sämst lyckas man och då får man ny energi och kämpar på för att lyckas igen.

”Som konferencier är jag allround, funkar i de flesta läger och är väldigt anpassningsbar.”

Pontus ser inte sig själv som så bra med sina 11 i handicap. Men tjusningen med spelet är just jakten efter det perfekta slaget och att man kan spela tillsammans, trots att man är på olika nivåer. Nackdelen är att det tar tid. Fast å andra sidan får man ju ordentligt med frisk luft under rundan, som Pontus väljer att uttrycka det.

Pontus som pappa
Varannan vecka har Pontus hand om sin son Malte, som nu är åtta år. Pontus tycker inte att hans liv har förändrats så mycket sedan han blev pappa.

– Självklart handlar det om att lösa saker praktiskt, men jag lever ett ganska likt liv som jag gjorde innan. Visst går jag kanske inte ut lika mycket men det beror inte bara på Malte, jag tycker inte att det är riktigt lika kul längre och framför allt jobbar jag rätt mycket. När jag har Malte försöker jag förstås se till att spendera så mycket tid som möjligt med honom. De veckor han är hos sin mamma passar jag på att göra mina grejer, då kan jag gå ut eller jobba nätterna igenom om det behövs. Det som har behövt förändras i mitt liv har nog förändrats per automatik sedan Malte kom. Det är ingenting jag har funderat över. Det är bara roligt.

Pontus berättar om sin son med värme och beskriver honom med superlativ som ”härlig, snäll och hur cool som helst”. Pontus tycker det är viktigt att ge sonen en grundtrygghet och lära honom närhet samt se till att han behåller den empatiska sidan som han ser hos sonen.

”Jag upplever inte att jag har något inre lugn utan snarare en trygghet”

– Det är inte mycket jag blir arg för, men jag kan inte med människor som använder en maktposition vare sig det handlar om kön, ålder, fysik eller sin ställning för att utnyttja eller göra andra människor illa. Jag begriper inte riktigt hur folk har samvete att trampa på andra och sko sig hänsynslöst. Jag tycker det är otroligt viktigt att göra vad jag kan för att Malte ska fortsätta att vara den empatiska människa han i dag är, samtidigt som jag förstås vill att han ska lära sig att stå på sig och stå för det han tycker, säger Pontus och tar en klunk av kaffet.

När sorgen får ett ansikte
Jag frågar honom hur han alltid kan vara så lugn i alla situationer han möter som programledare, men Pontus tittar frågande på mig. Lugnet är nog snarare ett kontrollbehov tror han.

– Jag upplever inte att jag har något inre lugn utan snarare en trygghet och en övertygelse om att när jag väl bestämmer mig för ge mig in i något så kommer jag att göra det bra. Men visst tar jag det mesta med hyfsad ro. Ibland kan det dock vara en övertro på min förmåga, då jag sällan blir helt nöjd med resultatet. Men det kan förstås hänga ihop med att jag har extremt höga förväntningar på det mesta. Jag har ett otroligt kontrollbehov och ska ha koll på alla delar samtidigt som jag tycker om att ha många bollar i luften. Det gör att jag inombords nog är rätt stressad och har också lite svårt att fokusera och vara i ögonblicket. Men jag jobbar på det och har blivit bättre på att stanna upp och vara närvarande.

För en person som har kontrollbehov är det värsta som kan hända när saker händer som man inte kan påverka. Pontus tar upp olyckliga kärleksaffärer som exempel. Men den allra största sorgen var när hans bror gick bort i en motorcykelolycka för fyra år sedan. Pontus väljer orden med omsorg och för första gången under vårt samtal möter han inte min blick när han berättar.

– Det är utan tvekan den största tragedin som jag har varit med om. Det är fruktansvärt att inte kunna göra något åt det, hur mycket man än vill. Jag har nog fortfarande inte bearbetat händelsen klart. Men ingenting kan jämföras med den sorg min mamma måste känna. Att förlora ett barn måste vara det värsta som kan hända.

Flitig konferencier
Emellanåt jobbar även Pontus som moderator och konferencier vid olika typer av event, med alltifrån Guldägget till köpcenterinvigningar. Tjusningen med uppdragen är enligt honom att hitta just det som passar för den grupp som han ska prata inför. Även om det ibland kan kännas motigt i planeringsstadiet, så är det alltid roligt när han är på plats och möter publiken.

Pontus trivs att jobba nära folk, men kan inte riktigt svara på vilka styrkor han besitter som moderator.

– Möjligen att jag är allround, funkar i de flesta läger och är väldigt anpassningsbar. Jag har också bra koll på logistiken och ser snabbt vad som skulle fungera i ett körschema, och var det finns risk att det blir trist eller kör ihop sig.

”Jag gillar att pröva på nya saker och vem vet vad som dyker upp framöver.”

När det gäller framtiden känner Pontus att han just nu trivs och vill stanna kvar inom TV-mediet. Han ser det som en ynnest och lyx att få jobba med TV-produktion. Han menar att det är få branscher där man hittar så engagerade, hårt arbetande kollegor som alla är så entusiastiska över sitt jobb. Han älskar det omväxlande i vardagen, att inget projekt är det andra likt och att ha möjligheten till många järn i elden samtidigt.

Gång på gång berömmer han sina kollegor som gör slutresultatet så bra. Han kan inte se några direkta vändpunkter i sin karriär utan ser det som en lång röd tråd där det ena har lett till det andra.

– Jag trivs med var jag är i dag men samtidigt ser jag fram emot nya utmaningar. Jag gillar att pröva på nya saker och vem vet vad som dyker upp framöver, säger Pontus hemlighetsfullt. Av: Sara Schröder

Din väns e-postadress

Din egen e-postadress

Meddelande