The Limits of Control
En mystisk man utan namn (kanske är han en gangster, kanske inte) har någon form av uppdrag. Oklart vad detta är, men det inbegriper möten med suspekta personer, utbytande av tändsticksaskar, Rimbaud-citat och en resa genom Spanien.
Betyg
2 av 5
2010-03-22 08:53 Det händer ingenting. Herregud, den här filmen må vara snygg, smart, cool, påkostad, fylld med fantastiska aktörer, etc., men det förminskar inte det faktum att det är lika underhållande som att titta på när färg torkar (en väldigt estetiskt tilltalande färg, men ändå). Enda förklaringen till att Jim Jarmusch fått idén, eller bristen på sådan, godkänd av filmbolaget måste vara den att han heter just Jarmusch och har en suverän karriär som regissör bakom sig (där jag själv kanske håller Stranger Than Paradise närmast hjärtat). Handlingen i The Limits of Control står bara och stampar, och långsamheten som självändamål kan jag inte köpa. Det är oklädsamt kryptiskt, och användningen av stjärnor som Tilda Swinton och Bill Murray känns mest som slöseri när deras kapacitet fullkomligt ignoreras. Avslutningsvis så konstaterar jag att The Limits of Control i alla fall når min gräns gällande vad som går att acceptera från en åldrande mästerregissör. Och den passerar den gränsen. Med så kallad råge. Av: Elis Burrau
