Ett gott samtal kräver skickliga lyssnare

Vaccin och vaccinpass är bara de senaste exemplen på frågor som skapar konflikt och splittrar familjer. Oavsett om polariseringen är en slump eller resultat av en strategi, så finns det hopp. Ett socialpsykologiskt experiment som utfördes på 50-talet ger oss viktiga ledtrådar till hur polariseringen kan minskas. I väntan på det så kan du och jag bidra genom att bli skickligare i konsten att samtala. Här får du lära dig hur det går till. 

Vi lever i en polariserad tid, där åsikter om vaccin eller politik gör slut på både vänskaps- och familjerelationer. I fråga efter fråga ser vi hur politiker, andra influerare och vi som följare delar upp oss i ”det vill jag absolut ha” eller ”absolut inte, det blir i så fall över min döda kropp”. Men hur kunde det bli så här och går det att göra något för att minska polariseringen? 

Några av er känner säkert till boken ”Flugornas herre” av William Golding. Den handlar om en grupp pojkar som efter en flygolycka försöker organisera sig och överleva på en öde ö. Snart uppstod spänningar som övergick i anarki och våld. Då den gavs ut år 1954 diskuterades det huruvida den var baserad på det så kallade Robbers Cave-experimentet som hade utförts ett år tidigare eller ej. 

Det experimentet organiserades av den turkisk-amerikanske socialpsykologen Muzafer Sherif. Han genomförde i slutet på 1940- och början på 1950-talet en serie experiment för att undersöka hur vänskap och fiendeskap, lojalitet och förräderi inom och mellan grupper kunde uppkomma och förändras. 

I Robbers Cave-experimentet delade forskare in ett gäng pojkar på ett sommarläger i två grupper. Pojkarna var 11–12 år gamla och lägret ägde rum i nationalparken Robbers Cave i Oklahoma, USA. Sherif och hans medarbetare låtsades vara vanlig lägerpersonal. 

Pojkarna fick inledningsvis bara umgås med andra i den egna gruppen, utan vetskap om att den andra gruppen existerade. De fick välja namn på sin grupp och valde att kalla sig Eagles respektive Rattlers. 

Efter en vecka blev pojkarna medvetna om att det fanns en annan grupp på lägret. Samtidigt gick lägerledarna in och började att medvetet tala illa om den andra gruppen. Samtidigt inledde forskarna nästa fas av studien. Grupperna fick där tävla mot varandra i olika riggade tävlingar, bland annat baseboll och dragkamp. 

När Eagles och Rattlers började tävla blev förhållandet mellan de två grupperna snabbt laddat. De började agera med förolämpningar och konflikten eskalerade snabbt. Lagen brände varandras lagflaggor och en grupp plundrade den andra gruppens stuga. 

Sherif och hans medarbetare beskrev senare sina experiment i boken The Robbers Cave Experiment. Den har blivit en klassiker inom socialpsykologi och kommit ut i flera nya upplagor. Idag är det inte tillåtet att göra liknande experiment, där forskare medvetet skapar konflikter mellan människor. 

I Robbers Cave tog det ett par veckor att skapa konflikt mellan två grupper. I samhällen som det amerikanska har det tagit flera år. Cynikern skulle säga att det är del av en plan, iscensatt av ledare som har kunskap om hur socialpsykologi fungerar. Andra vill säkert mena att det bara är en olycklig slump. 

Den som följer utvecklingen kan lätt känna sig uppgiven. Men, det finns hopp. Vid Robbers Cave fortsatte nämligen experimenten, genom att forskarna under en tredje vecka ville se vad som kunde lösa fiendskap mellan grupper. Inledningsvis fick grupperna göra roliga aktiviteter som att se film eller äta tillsammans. Det fungerade dåligt och ledde i stället fram till bland annat matkrig. 

Pojkarna ur båda grupperna fick sedan i uppdrag att lösa problem tillsammans. Bland annat bad man dem om hjälp med att åter få i gång lägrets vattenförsörjning, efter att forskarna hade utsatt den för medvetet sabotage. Att jobba mot gemensamma mål fick inte en omedelbar effekt, men bidrog steg för steg till att sänka konfliktnivån. När pojkarna återvände hem efter tre veckors lägervistelse var de alla goda vänner med varandra. 

Här och nu känns det som att vi får vänta ett tag till på att dagens ledare kommer att göra seriösa försök att samla de polariserade grupperna och låta dem lösa problem tillsammans och jobba mot gemensamma mål. 

Men under tiden kan var och en av oss göra vad vi kan för att överbrygga konflikterna. Ett verktyg handlar om att öva upp sin förmåga i konsten att samtala. En som är skicklig på det är journalisten Celeste Headlee. Under sitt arbete har hon lyckats knäcka flera koder för vad som bidrar till ett gott samtal. 

I ett TED Talk från 2015 delar hon med sig av några av nycklarna för hur man får till ett gott samtal. Enligt henne handlar det inte om enkla saker som att titta den andre i ögonen, i förväg tänka ut spännande ämnen att prata om, titta, nicka eller le för att visa att du är uppmärksam. 

Hon har i stället tio grundregler för samtal eller intervjuer. Regler som hon använder både privat och i sitt arbete. 

1. Syssla inte med annat samtidigt. 

Det handlar inte bara om att släppa mobilen, bilnyckeln eller vad du än håller i. Var närvarande, i nuet. Tänk inte på grälet du hade med chefen eller vad du ska äta till middag. Om du vill avsluta samtalet, gör det, men var inte bara till hälften närvarande. 

2. Uttala dig inte dogmatiskt. 

Vill du klargöra din ståndpunkt utan att få mothugg, ge andra möjlighet att svara eller argumentera? Då är det klokare att dela dina åsikter genom en blogg. Du måste gå in i varje konversation i tron att du kommer att lära dig något. Ibland kräver det att du håller inne med dina egna åsikter. 

3. Ställ öppna frågor. 

Gör som journalister. Starta samtalet med vem, vad, när, var, varför och hur. Ställer du en komplicerad fråga kommer du få ett enkelt svar som ja eller nej. Be dem i stället beskriva händelsen. Försök fråga saker som “Hur var det?” eller ”Hur kändes det?”. Då stannar den andre upp en stund, tänker efter och du kommer att få ett mycket mer intressant svar. 

4. Följ med i flödet. 

Andra tankar kommer att dyka upp i huvudet och du behöver kunna släppa dem igen. Ofta hör man intervjuer där en gäst pratar i flera minuter, varefter intervjuaren ställer en fråga som verkar komma från ingenstans eller som redan har besvarats. Ofta handlar det om att intervjuaren har slutat lyssna för att i stället klura på en riktigt smart fråga. En fråga som hen bara måste ställa. 

5. Var ärlig med vad du inte vet. 

I exempelvis radio är människor mycket medvetna om att de spelas in. De är därför mer försiktiga med vad de påstår sig vara experter i och vad de säger sig veta säkert. Gör samma sak även då du inte blir inspelad. Uttala dig med försiktighet. Mena vad du säger. 

6. Jämställ inte din erfarenhet med deras. 

Om den andre pratar om att ha mist en familjemedlem, börja inte prata om när du miste din. Om de pratar om problem de haft på jobbet, berätta inte hur mycket du hatar ditt jobb. Erfarenheter går aldrig att jämföra. De är individuella och viktiga. De handlar inte om dig. 

Stephen Hawking fick en gång frågan om sitt IQ, och svarade, ”Ingen aning. Folk som skryter med sitt IQ är förlorare.”. Samtal är inte rätt tillfälle att göra reklam för sig själv. 

7. Försök att inte upprepa dig. 

Det är nedlåtande och riktigt tråkigt. Ändå tenderar vi att göra det, ofta. Särskilt på jobbet eller när vi pratar med våra barn. Vi har en åsikt och fortsätter att upprepa den. Gör inte så. 

8. Håll dig till ämnet. 

Ärligt talat, folk bryr sig inte om årtal, namn, datum eller alla andra detaljer som du kämpar med att komma ihåg. Vad de bryr sig om är dig. De vill veta hurdan du är och vad ni har gemensamt. Så glöm detaljerna. Lämna dem utanför. 

9. Lyssna. 

Konsten att lyssna är förmodligen den viktigaste egenskap du kan utveckla. Buddha sade att ”Om din mun är öppen så lär du dig ingenting”. Men varför lyssnar vi då inte på varandra? Nummer ett är att vi hellre pratar själva. När vi pratar har vi kontroll och behöver inte lyssna på saker vi inte vill höra. 

Ett annat skäl är att vi blir distraherade. En person talar i genomsnitt runt 225 ord per minut, men kan processa upp till 500 ord i minuten. Så våra hjärnor fyller på med 275 andra ord. Det krävs ansträngning och energi för att verkligen uppmärksamma vad någon säger. Men om du inte klarar av det så är det inte ett samtal du för. Då är ni bara två personer som pratar i munnen på varandra. 

Stephen Covey uttryckte det poetiskt. Han sade, “De flesta av oss lyssnar inte för att förstå. Vi lyssnar för att kunna svara.”. 

10. Var kortfattad. 

Det sista rådet är också det kortaste. Håll det kort. Någon har uttryckt att ett bra samtal är som en minikjol. Kort nog för att hålla kvar intresset, men lång nog för att dölja objektet. 

Sammanfattningsvis handlar konsten att samtala mest om att vara intresserad av andra människor. Håll ditt sinne öppet var och alltid beredd på att bli förundrad. Gå ut, prata med människor, lyssna på människor och – viktigast av allt – var beredd på att bli förundrad. 

Jörgen Dyssvold är mötesdesigner vid mötesbyrån Herr Omar och har mer än 20 års erfarenhet av att planera och producera allt ifrån TEDx konferenser till världsrekord och presidentbesök. Han är också skapare av Meetfulness – läran om hur man skapar möten, som uppnår målen och har kul på vägen. Du kan komma i kontakt med Jörgen via herromar.se