Inte en vanlig cirkusdirektör

2019-01-11 « Tillbaka

När vännerna efter skolan reste långväga ut i världen, bestämde sig Ingmari Pagenkemper att åka från Tyskland till Sverige och hamnade till en början i Stockholm som au-pair. Returbiljetten förblev obrukad. Sverige blev det nya hemlandet och en spikrak karriär i Stockholms nöjesvärld.

---

Text: Tina Gardsten Foto: Theresia Köhlin

---

Musikansvarig och dj på Lydmar Hotel mellan 1996 och 2006, därefter dåvarande nattklubben Gino, Berns, vd på Hamburger Börs och närmast Södra Teatern.

Nu väntar nya uppgifter som vd för anrika nöjesanläggningen Cirkus på Djurgården.

I ett novemberdisigt Stockholm tar vi oss över Djurgårdsbron och bort mot Cirkus. När jag och fotograf Theresia ställer bilen på den tomma parkeringen inser vi att den historiska inrättningen som färdigställdes redan i maj 1892, än idag är Nordens största privatteater.
Då, när det begav sig avsedd att inhysa stora cirkus-sällskap, men med tiden har Cirkus blivit ett allaktivitetshus med evenemang som konserter, kongresser, TV-inspelningar men framförallt teater, musikaler och shower.
Ingmarie Pagenkemper kommer själv och öppnar och välkomnar oss in till ett förmiddagstomt Cirkus, till kvällen ska salongen fylla smed cirka 1 600 gäster.

Vi slår oss ner i restaurangen, där det förbereds i både kök och matsal.
Ingmari ger ett färgstarkt intryck både som person och visuellt och har med sig en minst sagt gedigen bakgrund från nöjes Stockholm.
För utan Ingmari Pagenkemper hade varken dåvarande restaurang och nattklubben Gino, Lydmar Hotel och Berns varit vad de är idag. Och närmst som vd för Södra Teatern, så, från krog och nattklubbsvärlden, till hotell och teaterchef till ”Cirkuschef”.

Mattias Tengblad, VD och Koncernchef POP HOUSE Stockholm där hela Cirkus ingår, uttryckte det så här;
”Ingmari Pagenkemper är det perfekta tillskottet till Cirkus verksamhet. Hon har nästan två decenniers erfarenhet av nöjes-Stockholm, och har sin alldeles egen identitet som präglar de musik- och entertainment venues hon arbetar med. Vi är samspelta och har ett fantastiskt teamwork redan nu. Med Ingmari hos oss är vi i trygga händer”.

Syftet med rekryteringen av en ny vd var att Cirkus ville stärka sitt varumärke och kunna och bibehålla rollen som en av de större aktörerna inom musik, upplevelse- och besöksnäringen. Att då värva någon med över 20 års erfarenhet i nöjesbranschen, kan väl ses som ett gott val.

Vad fick dig då att komma till Cirkus så snabbt?
– Ja, låt mig säga det var en sorts ”divine intervention”, jag lockas alltid av utmaningar och projekt som kräver mycket av mig. Jag fick ju plötsligt veta att hela Södran skulle säljas – lite chockad över det kom det i samma veva ett samtal där jag blev uppmanad att söka vd tjänsten till Cirkus.
Minns att jag blev lite skräckblandat förtjust och kan säga att jag inte räknade med att få ett sådant erbjudande. Men det är så jag funkar, jag har och har aldrig haft några karriärplaner, utan allt har kommit till mig och då får man tacka antingen ja eller nej.
I det här fallet blev det ett ja och det blev en snabb övergång för Ingmari – från vd rollen på Södra Teatern till samma befattning på Cirkus.
– Jag tillträdde den 1:a september, bara några dagar innan både Peter Jöback och Tommy Körberg skulle ha sina respektive premiärer.
Det var en ordentlig utmaning vill jag säga då budget, affärsplan inför det kommande året skulle sättas och på det var jag helt ny med både personalstyrka och organisation.
Det var inte mycket till förberedelsearbete, den förra vd:n hade redan hunnit lämna, Ingmari skrattar åt minnet och sveper ut med handen.
– Det var en overheadorganistation som hjälpte mig igång och den makalösa koncernledningen gav mig ett enormt förtroende och hjälp att komma igång snabbt. Cirkus är en stor organisation med en stor personalstyrka, jag satte direkt igång med enskilda samtal utifrån en amerikansk modell bestående av fem frågor som var otroligt värdefulla för mig.

• Vad är din historia?
• Varför jobbar du här?
• Vad håller dig vaken om nätterna?
• Vad ser du som utmaningar och möjligheter?
• Hur kan jag som chef hjälpa dig?

Men utmaningar och att visa på resultat är inget nytt för dig, vad blir utmaningen på Cirkus?
– Företaget mår ju bra rent ekonomisk och för några år framöver är fantastiska produktioner redan bokade. Däremot finns det en del att göra för att stärka själva upplevelsen för gästen. Som Cirkus eget brandmanagement, hur ska man uppfatta varumärket plus att huset i sig är ganska trött, det finns renoveringsplaner som måste påbörjas. Det måste också till bättre belysning – allt för få förstår vikten av rätt ljus, förklarar Ingmari och nickar åt fotografen.
Logistiken måste förbättras, det måste bli enklare att hitta härinne, som det är nu är det för långa köer i samband med evenemangen och ja, där har vi en del utmaningar. Men det finns en tidsram för när allt ska vara genomfört och den tänker vi hålla.

Cirkus idag är Nordens största privatägda teater och ägs av bolaget POP HOUSE Sweden med Conni Jonsson och Björn Ulvaeus som huvudägare.

Vilka är dina närmaste medarbetare?
– Josefine Prihm, som är event- och programchef. Vi bollar väldigt mycket ihop och
lär känna varandras nätverk och arrangemang. Jag kan bidra med min erfarenhet för att få henne att ta mer plats på sin nya position, hon är den unga hippa och jag den erfarna, skrattar Ingmari.

Du har sagt att du inte är känd för att vara en bekväm och trevlig vd, utan snarare en obekväm och frispråkig sådan. Stämmer det och hur vill du beskriva dig själv och ditt ledarskap?
– Det kan stämma säger Ingmari frankt.
För jag är nog inte den klassiska vd:n som är lite svårtillgänglig och hemlig, utan jag hänger ute på golvet, min dörr står för det mesta öppen och man kan snacka med mig om precis vad som. Sen svär jag mycket när jag är stressad, vilket jag vet att många har åsikter om.
Men jag har ju mina rötter i krog- och nöjesbranschen sedan snart 25 år tillbaka, och dumt vore väl att påstå att där råder något comme- il-faut behaviour. Jag försöker dock slipa till mina manéer, förklarar Ingmari samtidigt som hon höjer ena ögonbrynet och ler okynnigt.
Ju äldre jag blir ju smartare inser jag det är att hålla käften ibland, däremot tror jag inte på att tiga ihjäl problem.
Jag är envis som en gnu, målmedveten och förhoppningsvis inkluderande och empatisk.
För mig är det viktigare att diskaren trivs än att jag har det bra, jag ser förbi titlar och tittar mer på funktion och resultat och är nog en god lyssnare.

Mest stolt över?
– Hela resan på Södra Teatern, där startade vi från ett läge utifrån en statlig institution till ett AB som visade på god vinst.

På 90-talet, parallellt med lingvistikstudier på universitetet
var Ingmari en av få unga kvinnor bakom skivspelarna i klubbvärlden i Stockholm. Det rådde en ständig kamp om de bästa dj- båsen och avundsjukan från manliga kollegor var påtaglig, många menade att hon bokades på grund av sitt utseende. Sedan dess har Ingmari Pagenkemper tagit sig fram i en mansdominerad nöjesbransch.

Hur ser det ut idag?
– Javisst har jag fått utstå en del spott och spe från äldre män i maktposition så till den milda grad att jag bara valt att lämna projektet, för vad göra när ingen ens tittade eller tog notis om mig. Då har jag lämnat och gått.
Så ja attityden finns kvar men jag tillåter den inte, jag känner mig trygg i min erfarenhet och kunskap.

Skulle du kunna samarbeta med någon som har en helt annan partipolitik syn?
– Inte om det skulle vara åt extremhögern eller vänstern, för bortsett från mig privat är det inte heller förenligt med företagets värdegrund och då skulle vi få nog åka på problem.
Vi arbetar mycket med just vår värdegrund, det arbetet tar aldrig slut och får inte heller göra det, vi pratar mycket om dessa värden på våra driftmöten.

En dag vill du göra det ”omöjliga” har du sagt. Öppna ett alldeles eget nöjestempel, hur skulle det se ut?
– Det skulle absolut inte ligga i Stockholm, utan i ett land där det är enklare att öppna och driva en bar än här i Sverige.
Ingmari drar återigen upp det ena ögonbrynet och lägger hakan i handen. En musikbar i Berlin ihop med min man, med bara några få rätter och där jag står i baren och spelar lite skivor.

Låter som en framtida drömtillvaro och förmodligen inte alls en omöjlig sådan för Ingmari Pagenkemper.