Sveriges största tidning om konferenser och möten

Så skapar du mångfald på konferensscenen

2019-05-02 « Tillbaka

Mångfald på konferensen

Om man med bibehållen trovärdighet vill lyfta fram olika behov, intressen och perspektiv vid exempelvis en konferens är det avgörande betydelse att alla perspektiv också finns representerade. I andra fall har mångfald mindre betydelse. Men om du på riktigt vill ge utrymme för olika perspektiv vid exempelvis en konferens behöver du både tänka och agera annorlunda än du brukar.

Räkna upp tre fotbollsspelare. Top of mind. De tre namn som dyker upp först av alla bara… Under de senaste veckorna har jag testat det här experimentet på många som jag har mött.

Varje gång har det bara kommit upp namn på fotbollsspelande män ur det absoluta internationella toppskiktet.

Säg nu att vi ska arrangera en konferens som handlar om villkoren för personer verksamma inom fotbollsbranschen. Vi har ett spånmöte och ett gäng namn dyker upp. Vi börjar kontakta dem och bokar i tur och ordning in de som svarar att de vill och kan. Ganska snabbt har vi tre medverkande klara.

Men kan man säga att dessa tre är representativa för fotbollen i stort? Eller är de rentav en minoritet? Troligtvis blir svaret ja på den senare frågan. Trots att det är
så är det precis så här de flesta går till väga när man letar nya styrelseledamöter, chefsämnen eller talare till en konferens.

Varför är det viktigt att ha en mångfald av medverkande?
Jag får ofta just den frågan, om varför det är så viktigt att ha medverkande som är representativa för olika grupper, exempelvis kvinnor, funktionsnedsatta, unga eller äldre?

Det finns inget generellt svar på den frågan eftersom det främst handlar om vad ämnet för konferensen är. Ibland är det jätteviktigt, andra gånger inte viktigt alls.

Handlar det om villkoren för eller en fråga som berör en större grupp, exempelvis patienter eller företagare, skulle jag säga att det är absolut nödvändigt att inte premiera en viss grupp. Åtminstone inte om du vill uppleva trovärdighet för ditt intresse i frågan. I alla sådana fall behöver du hitta personer som kan representera ett antal olika perspektiv.

Handlar det istället om en specifik fråga, exempelvis hur man bäst bygger en höghastighetsbana för tåg, så har vem man är en mycket mindre betydelse än vilken kunskap och professionell erfarenhet man bär runt på.

Hur hittar man då representativa kandidater?
Knepet är att leta brett och via olika kanaler. Vi har alltid några som är nära till hands för att det är personer vi känner till eller känner. I alla andra fall bör man ta hjälp. Posta efterlysningar på sociala medier eller prata med någon på en intresseorganisation är bara några exempel på vad man kan göra.

Ska jag kontakta alla jag kommer på i tur och ordning?
Det beror på varför du kommit på just de här namnen. Vi är alla påverkade av vilka vi är, umgås med, jobbar med, familj, vänner, intressen och en massa andra saker.

Det gör att vi har preferenser och fördomar, också vi som helst vill tro att vi är helt neutrala. Ibland vill vi också bjuda in personer som vi rent privat är intresserade av att träffa. Börja därför istället med att göra en lista över kategorier av personer eller perspektiv som du vill ha med och lägg sedan till minst ett par namn inom varje kategori. Först när detta är klart kan du börja kontaktar dem, en kategori i taget.

Men om det mest är personer ur en viss grupp som tackar ja då? Det är inte alls ovanligt. Förväntningar är kulturella och djupt rotade. Män inbillar sig exempelvis att de ska förväntas tacka ja och agera som experter om de får frågan. Någon annan har ju redan bedömt att de är någon slags expert. Många kvinnor tror istället att
man ska förväntas smälta in, inte ta för stor plats och inte låta sig presenteras som sakkunnig om man inte är en av de absolut främsta i landet inom sitt område.

Frågar du tio män och tio kvinnor är det därför troligt att en majoritet av männen tackar ja. Samtidigt är det i bästa fall en eller ett par kvinnor som säger sig villiga att tänka på saken. Att bara ställa frågan till lika många i varje kategori räcker alltså inte.
Är du intresserad av mångfald på riktigt behöver du ställa frågan men också sälja in uppdraget – peppa och övertala – personer ur de grupper som kanske inte ser det som naturligt och självklart att tacka ja – exempelvis ungdomar eller kvinnor. Först då kan du komma närmare en rättvis balans i resultatet och inte bara frågeunderlaget.

Vilka grupper och perspektiv bör man täcka in?
Det går inte heller att svara generellt på. Handlar det om pensionärers villkor kanske man bör ha med både män och kvinnor men också personer ur olika inkomstgrupper och kanske någon som har särskilda behov.
Handlar det istället om ung företagsamhet kanske du bör ta med personer som kan representera olika branscher, men också stad respektive landsbygd eller liknande.

Finns det något man absolut bör undvika?
Ja, definitivt. Att prata om en grupp som inte är representerad leder oftast till rena spekulationer och gissningar. Ofta avslöjar de på ett pinsamt sätt våra stereotypa föreställningar och fördomar.
Trots det är det inte ovanligt att man pratar om förorten utan att de som lever där blivit inbjudna att delta. Eller, att man diskuterar hur fler unga ska vilja bli företagare men utan att en enda person under fyrtio finns på plats.