Viktiga råd till dig som på riktigt är intresserad av mångfald

Om man med trovärdighet vill lyfta fram olika behov, intressen och perspektiv på exempelvis en konferens är det avgörande att alla perspektiv också finns representerade. I några fall har mångfald mindre betydelse. Men den som på riktigt vill ge utrymme för mångfald behöver tänka och agera annorlunda än man brukar.

Räkna upp tre fotbollsspelare. Nämn de tre som dyker upp först bara. Jag testar ofta det här experimentet på personer jag möter. I princip varje gång så kommer det bara upp exempel på manliga spelare och de ur det absoluta toppskiktet.

Säg att vi nu ska arrangera en konferens som handlar om villkoren för personer inom fotbollsbranschen. Vi har ett spånmöte och olika namn nämns. Vi börjar kontakta dem och bokar i tur och ordning in de som svarar att de vill och kan. Ganska snabbt har vi tre medverkande klara och kan gå vidare med allt annat. Eller?

Kan man verkligen säga att de här tre namnen är representativa för fotbollen i stort? Eller är de måhända en minoritet? Troligtvis blir svaret ja på den senare av de två frågorna. Trots det så är det så här de flesta går till väga när man ska hitta nya styrelseledamöter, chefsämnen eller talare till en konferens.

Varför är det då viktigt att ha en mångfald av medverkande?

En av de vanligare frågorna vi får handlar om varför det skulle vara viktigt att ha medverkande som är representativa för olika grupper – exempelvis kvinnor, funktionsnedsatta, unga eller äldre. Det finns inget generellt svar. Dock handlar det ganska mycket om vad ämnet för konferensen är. Vid vissa tillfällen är det jätteviktigt med bred representation av alla som berörs. Andra gånger är det inte alls viktigt.

Handlar det om villkoren för eller en fråga som berör en större grupp människor, exempelvis som patienter eller företagare, så är det absolut nödvändigt att inte premiera en viss grupp utan att låta så många som möjligt komma till tals. Det är viktigt för er och konferensens trovärdighet, men också för att samtal och idéer på lösningar ska baseras på verkligheten och inte gissningar eller fördomar.

Handlar konferensen istället om en specifik fråga, exempelvis hur man bäst bygger en höghastighetsbana för tåg, så har detta med vem man är en mycket mindre betydelse än den kunskap och professionella erfarenhet man bär på.

Hur hittar man då representativa kandidater?

Knepet är att leta brett och genom olika kanaler. Vi har alltid några som är nära till hands, för att de råkar vara personer vi känner till eller känner. I alla andra fall bör man ta hjälp. Lägg ut efterlysningar på sociala medier eller prata med någon på en intresseorganisation. Det är bara ett par exempel på vad man kan göra för att hitta personer med andra perspektiv.

Ska man kontakta alla man kommer på i tur och ordning?

Det beror helt på varför du kommit på just de här namnen. Vi är alla påverkade av vilka vi är, vilka vi umgås eller jobbar med, vår familj, vänner, våra intressen och en mängd andra saker. Det här gör att vi bär på massor av preferenser och fördomar, även vi som gärna vill tro att vi är neutrala. Ibland tenderar vi också att bjuda in personer vi själva gärna vill träffa.

Börja därför istället med att göra en lista över kategorier med personer och perspektiv som du vill få med. Lägg sedan till minst ett par namn under varje kategori. Först när det är klart kan du börja kontakta dem och då beta av en kategori i taget.

Men tänk om det bara är personer ur en kategori som tackar ja?

Det är mycket vanligt. Förväntningar är nämligen kulturella och djupt rotade. Män inbillar sig till exempel att de förväntas tacka ja och agera som experter när de får frågan. Någon annan (du som frågar) har ju redan bedömt att de är någon slags expert. Många kvinnor bär istället på föreställningen att de inte bör låta sig presenteras som expert om man inte är en av de absolut bästa i landet eller sin bransch på det man ska prata om.

Om man därför frågar tio män och tio kvinnor om de vill medverka som talare eller paneldeltagare vid en konferens är det sannolikt att en majoritet av männen tackar ja. Samtidigt får du vara glad om en eller ett par kvinnor säger sig vara villiga att åtminstone tänka på saken. Att ställa frågan till lika många i varje kategori räcker därför inte.

Är du på riktigt intresserad av mångfald så behöver du också sälja in uppdraget genom att peppa och övertala personer ur de grupper som kanske inte ser det som naturligt och självklart att tacka ja – exempelvis ungdomar och kvinnor. Det är nämligen först då som du kan komma närmare en jämn balans bland de som de facto medverkar – inte bara bland de du ställt frågan till.

Vilka grupper och perspektiv bör man då täcka in?

Det går inte heller att svara generellt på. Handlar det om pensionärers villkor kanske man bör ha med både män och kvinnor men också personer ur olika inkomstgrupper. Kanske också någon med särskilda behov, exempelvis en funktionsvarierad.

Handlar det istället om unga och företagande kanske du bör få med personer som kan representera olika branscher, men också de som kommer från stad respektive landsbygd eller annan indelning där perspektiv och villkor kan skifta.

Finns det något man absolut bör undvika?

Ja, definitivt. Att prata om en grupp som inte är representerad vare sig bland medverkande talare eller deltagare leder oftast till spekulationer och gissningar om vilka de är och vad de vill. Ofta avslöjas då på ett mycket pinsamt sätt vilka stereotypa föreställningar och fördomar vi alla kan bära på. Det är tyvärr inte ovanligt med konferenser där man pratar om livet i utanförskapsområden, utan att någon som lever där blivit inbjuden att delta. Eller att man diskuterar hur fler unga ska vilja bli företagare utan att det finns en enda person under fyrtio på plats. Begå inte det misstaget.

Här är några råd på vägen för dig som på riktigt är intresserad av mångfald:

Fundera på om det handlar om en generell fråga eller om att ni vill eller bör lyfta fram olika intressen, perspektiv och villkor.

Om det senare är aktuellt: börja med att göra listor med ett antal kategorier och olika personer och perspektiv du vill låta komma till tals.
Fall inte i fällan att i första hand bara bjuda in personer som du själv eller din chef gärna vill möta eller få ta en bild ihop med.
Ta hjälp av andra personer, nätverk och organisationer för att hitta personer från grupper som du själv inte naturligt umgås med eller har koll på.
Skicka ut förfrågningar, men lägg också ned tid och energi på att ”sälja in” medverkan till personer i de grupper som kanske inte ser det som naturligt och självklart att tacka ja.
Gör en sista kontroll av att de personer eller intressen som ni ska diskutera både är inbjudna och finns på plats.

Text: Jörgen Dyssvold